Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Personval bryter stiltjen

Annons

Framförallt på vänsterkanten har motståndet mot personval länge varit starkt, envetet och ideologiskt motiverat. Partiet - s eller vp - ses som en genuin folkrörelse, där ideologin, det kollektiva "budskapet" och inte den enskilde politikern, "budbäraren" har avgörande betydelse. Denna lika nobla som verklighetsfrämmande inställning ifrågasätts allt oftare i en tidsålder, där såväl folkrörelser som ideologier är på avskrivning. Detta må man gilla eller beklaga. Förneka faktum blir likväl allt svårare. 1970-talets rosenrasande nyvänster var förmodligen den ideologistyrda politikens sista spasm. Ett uttryck för idealisternas frustation och besvikelse i överflödssamhället.

På sistone har socialdemokratins tongivande kretsar och taktiska elit tänkt om. Så här låter det nu: "...personvalskampanjer är en möjlighet för partiet att vinna förtroende och skapa kontakter mellan väljare och politiker".

På spektrats andra sida - hos moderaterna - anbefalls också personvalskampanjer. Mångkunnige Fredrik Reinfeldt har utnämnts till samordnare på det att enskilda kandidater icke må hoppa över skaklarna och missfirma partiet. Fallet med (numera avpolletterade) främlingsfientlige populisten och m-riksdagsmannen Sten Andersson antyder måhända behovet.

Överhuvudtaget gäller att vederbörande parti alltid svarar för huvudkursen men att de olika kandidaterna ges möjligheter att mer ta ut svängarna än tidigare.

Ingen tvivel råder om att personlighetens betydelse har ökat i politiken. Bästa exemplet är Göran Perssons exempellösa framgångar på opinionsfronten. Det är sannerligen inte SAP-kongressens beslut eller partiprogrammet som orsakat det perssonska popularitetsuppsvinget. Göran Perssons kraftfulla ledarskap är huvudorsaken. Karln tilldrar sig sympatier långt in i de borgerliga väljarleden.

Personval kommer att tvinga fram sådana politiska förgrundsgestalter, som vanligt folk bryr sig om. Skickliga, nobelt rättänkande politiska budbärare utan karisma får det tyvärr svårt i vårt krassa mediesamhälle. Däråt är föga att göra.

Mer läsning

Annons