Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pelargonen vår mest älskade blomma i såväl slott som koja

Annons

Nästan alla äger eller har ett förhållande till en pelargon.

Kärast är den blomma som gått i arv. Mormors rosa, farmors rosenpelargon eller mosters vita. Värdefullast blir den pelargon, som med släkt och vänner omhuldats, bevarats och vandrat genom decennier. När pelargonen blommar i våra soliga fönster skapar den blomsterlycka.

På 1700-talet odlades pelargonen som exklusiv orangeriväxt hos förmögna svenskar. I dag ståtar pelargonen i så gott som varje fönster.

Pelargonälskare fick sitt verkliga lystmäte när Pelargonsällskapet under världsarvsdagar dukade upp allsköns sorter vid Falu gruvas trädgård.

Där ståtade rara Mårbacka, stolta Lord Bente, tulpanpelargoner, Torsångs, Älvdals och Dalapelargonen tillsammans med klassikern farmor och mormors rosa och vita. Folk kom såg, beundrade, bytte, köpte och letade blomhistoria.

Kär blomma har många namn. "pelargonfolket" beundrade Stina, Signe, Kotylidonis med grov stam och vita blommor, doftpelargon, engelsk pelargon i rött vitt och mörkaste sammetspurpur.

Pelargonen finns i tusentals varianter och varje blomma blir med rätt skötsel - förföriskt vacker.

- Pelargonen har en stolt historia. Kerstin Rapp och Gudrun Forsman, i dalaavdelningen för Pelargonsällskapet noterar att det råder intensiv rusch efter gamla svenska "gonior".

Kerstin är galen i sina 300 pelargonior.

- Lägenheten är som ett växthus, pelargoner överallt. Samlandet började på en trädgårdsmässa. Nu köper, byter och odlar jag av hjärtans lust.

- En bra pelargon ska vara livskraftig.

- Den ska skötas, pysslas om med ny jord på vårkanten, gödslas och knipsas.

- Och när den blommar... åh, vilken prakt, man kan aldrig se sig mätt!

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons