Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paviljongen i Malingsbo fyller 80

Annons

Något stort jubileumsfirande lär det inte bli frågan om. Inte för att paviljongen sjunkit in i någon Törnrosasömn.

Snarare är det så att Malingsbopaviljongens roll som mötesplats mellan människor minskat avsevärt sedan glansperioden under 1960- och 1970-talen, då detta var dansstället alla skulle till sommartid.

Bland dragplåstren fanns Skarv-Einars orkester, The Four Pops med Lena Hansson, Pajala-Hasses och så förstås Fernströms från Norberg. Till och med Jockmocks-Jocke har varit här.

Campingen i Malingsbo och paviljongen hörde under ett antal år till de stora festplatserna vid midsommar.

En kanske inte alltför upplyft-ande merit var den midsommar i mitten på 1970-talet då Malingsbo och Öland var hett stoff i riksnyheterna.

Båda platserna betecknades som de stökigaste i landet. På campingen i Malingsbo körde exempelvis en överförfriskad midsommarfirare genom ett tält med sin bil och någon avlossade ett skott.

Men vad bråk och stök beträffar finns det anledning att inte blanda in paviljongen i sammanhanget.

Birgit och Gunnar Salander hör till dem som varit engagerade i paviljongen sedan slutet på 1950-talet. De berättar att det alltid varit god ordning på danserna.

Sedan 1900-talets sista decennium har det dock blivit allt gles-are mellan danstillfällena. I år anordnades exempelvis ingen mid- sommardans.

- Den senaste dansen var förra midsommaren, upplyser Birgit som är mån om att inte betrakta det som den sista.

Torsdagsdanserna i Riddarhyttans Folkets park anses vara en av orsakerna till att paviljongens dragningskraft minskat. Men det finns förstås även ekonomiska skäl.

Dansbandens gager har stigit. Likaså har det blivit dyrt att anlita ordningsvakter.

Paviljongens historia börjar 1922. Då hade byggnadsföreningen löst lokalbristen i byn. Byggherrarna Ludvig Andersson, Oskar Andersson, Kalle Andersson, Oskar Jansson och Ivar Karlsson kunde stolt bjuda in till invigning vid midsommar det året.

Därmed var Malingsbo begåvat med möteslokaler för fackföreningen, ett dansställe och till och med ett litet bibliotek.

Gunnar Salander berättar att till en början var det inte alltid det allra lättaste för musikerna att ta sig till paviljongen. Musiken löstes genom grammofonen.

"Diskjockeyna" Enar Larsson, Hilding Andersson, Bertil Eriksson och Edvin Andersson hjälptes åt med skivorna.

I slutet på 1950-talet hyrde Malingsbo idrottsförening ofta paviljongen och ordnade danser. Vid den tiden hade åren kommit i fatt byggnadsföreningen. Krafterna började tryta.

- 1963 utannonserades paviljongen för rivning. Året efter lade idrottsföreningen ett bud på anläggningen, berättar Gunnar Salander.

Och sedan dess har paviljongen varit idrottsföreningens skötebarn.

Med Gunnar Salander som ordförande och Enar Larsson som sekreterare sköt verksamheten fart och danserna blev en viktig inkomstkälla för den aktiva idrottsföreningen.

Även om aktiviteten i paviljongen numera är blygsam och sträcker sig till enstaka privata fester och bröllop är det inte fråg-an om något förfall.

Idrottsföreningen har varit förskonad från vandalisering frånsett någon enstaka fönsterruta som någon kastat sönder.

Tiden går men paviljongen består. Bortsett från att själva danspaviljongen byggdes till med en kafédel på 1930-talet är ingenting ombyggt eller ändrat.

- Men 1971 var vi tvungna att lägga ett nytt dansgolv. Det var när jenkan kom, golvet var nära att ge vika för hoppandet, förklarar Gunnar.

Generationer har bekantat sig med de enkla men välkomnande attributen med sitt speciella läge vid kanten av sjön.

Ett gäng som definitivt minns och som säkerligen besökt paviljongen flera gånger under år en är medlemmarna i PRO Söderbärke.

I fredags satte de dansgolvet på prov när föreningens friluftsdag lokaliserades till Malingsbo. Och vad passar bättre en sådan dag än motionsdans i Malingsbopaviljongen.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons