Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patrik trivs i vården

Annons

Redan som 18-åring började Patrik semestervikariera som skötare på Säters sjukhus. Han fick så småningom jobb där och blev kvar till 1990.

- Sedan jobbade jag på Vuxenpsyk i ett år innan jag kom till avd 59 på Falu Lasarett, berättar Patrik.

Avdelning 59 var geriatrikavdelning där man jobbade med dementa personer.

- Jag blev kvar där tills avdelningen lades ner 1998. Då flyttade jag först ett år till Grönbladsgården för att sedan i september 1999 få jobb på Herrhagsgården.

Varför väljer man att jobba med dementa?

- Man blir goda kamrater med de gamla man vårdar, och de är så tacksamma för vad man gör för dem. Dess-utom är det så bra arbetskamrater här.

Du har aldrig tröttnat på jobbet?

- Jodå, det händer väl lite då och då. När det blir dags för besparingar och indragningar känns det ibland som om man fått nog av det hela. Det är inte direkt ett välbetalt arbetet vi har. Men av någon anledning blir man i alla fall kvar...

Och skulle Patrik sluta blir det inget närbesläktat yrke han väljer.

- Nej, då skulle det bli något helt annat - som inte har med människor att göra. Fabriksarbete eller något sådant.

Några funderingar på att så småningom försöka få någon form av arbetsledarjobb har han inte heller.

- Nej, det känns så bra att inte behöva ta några egna beslut. Bara få ägna sig åt att sköta sitt jobb och ta hand om de gamla.

Besluten tar han istället på fritiden - när han tippar trav.

- Jag gillar att spela på hästar, säger han. Så småningom lär man sig hästarna, och då är det mycket lättare.

Och emellanåt blir det faktiskt utdelning också.

- En gång har jag vunnit 20 000, berättar Patrik. Och några gånger runt 10 000 kronor. Och så lite småvinster då och då.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons