Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patientsäkerheten dumpas

Annons

När jag som hastigast ögnade igenom ett genmäle i Mora Tidning av den 13 oktober om en i tidningen den 11 oktober kritiserad insulinpenna, Lantus Optiset, fick jag på grund av min diabetesrelaterade synnedsättning först intrycket att det var läkemedelsindustrin som var på krigsstigen mot patienterna.

När jag satte på mig glasögonen fann jag till min bestörtning att det var överläkaren och diabetesexperten Dic Aronson och diabetessjuksköterskan Monika Aronsson på Mora lasarett som höjde, den, enligt min och Ovansiljans diabetesförenings ordförandes, Hugo Askfjärden mening, farliga insulinpennan till skyarna och närmast idiotförklarade mig och diabetesordföranden.

Därmed dumpandes patientsäkerheten för oss diabetiker på ett fullständigt oacceptabelt, för att inte säga skandalöst sätt. En förväntad reaktion från en diabetesöverläkare och en diabetessköterska vore naturligtvis att de tog åt sig av kritiken mot den mekaniskt sett undermåliga och helt enkelt livsfarliga insulinpennan och, i mån av förmåga, började verka för att tillverkaren snarligen åtgärdade in- sulinpennans alla brister.

Bäste herr överläkare Dic Aronson! Jag skall verkligen inte vara så infam att jag ens antyder att du har några beroendeframkallande kopplingar till läkemedelsindustrin, men nog ser det underligt ut att du tar strid med dina egna patienter om insulinpennan. Det är dock i linje med den förhärskande uppfattningen på Mora lasarett att det alltid är patienten som har fel. Jag, som är brukare av insulinpennan, vet bättre än du hur miserabel och l ivsfarlig den är.

Det förhåller sig så att bara inställningen av Lantus Optiset-dosen kräver avsevärd styrka i fingrarna, ty det är ett kraftprov att vrida på doseringsringen. Vid ett tillfälle tvingades jag använda hovtång, ofta en våt ha ndduk för att få fäste. Betänk hur svårt gamla och barn har att ens klara dosinställningen på detta monster till insulinpenna.

Nåväl! Nu är dosen inställd. Jag drar ut doseringsknappen och börjar injicera. I knappen är ett motstånd inbyggt för att säkra att hela insulindosen etappvis hamnar i kroppen. Plötsligt upphör motståndet! Knappen sjunker okontrollerat nedåt. Kvarvarande insulin i den förprogrammerade dosen - inte hela dosen som det av misstag kom att stå i MT-artikeln 11 oktober - rinner ut på magen i stället för in i min lekamen. Jag har fått för liten dos långverkande insulin till natten. Jag vågar inte komplettera eftersom jag inte vet hur mycket insulin som hamnat rätt och hur mycket insulin som rinner omkring på magen. I vilket fall som helst. Den undermåliga insulin pennan har på detta sätt gång på gång åsamkat mig för låga insulindoser, med påföljd att jag följande morgon haft för höga blodsockervärden och mått dåligt.

Skall det fortsätta så här kan diabetespatienter faktiskt gå hädan på grund av insulinbristen som åsamkas dem av Lantus Optiset-pennan.

Allt sedan jag fick Lantus Optiset har jag gång på gång drabbats av de havererade insulinpennorna. Till en början kastade jag de mankerande pennorna, men blev, efter en tid, av apoteket Bävern anmodad att lämna in och reklamera trasiga insulinpennor. Hittills har apoteket fått sex, sju sådana livsfarliga pennor för reklamation.

Nej du, överläkare Dic Aronson. Här har du visat en uppenbar nonchalans mot diabetespatienterna. Se nu till att du tar larmet på allvar. Du har förstås hört talas om patientbemötande och kvalitetssäkring i sjukvården. Du behöver inte vara läkemedelsindustrins advokat. Den klarar sig bra ändå, har jag hört.

MATTS DAHLSTRÖM

Mer läsning

Annons