Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påskkärringar på väg att försvinna

Annons

Det låter nästan som taget ur Harry Potter-böckerna och kanske är det vad dagens barn tror?

Att flygande kvastar endast finns i Potters värld, för när vi på skärtorsdagen inte tog kvasten men väl redaktionsbilen för att leta efter påskkärringar var det knappt lönt att locka med godis.

Intresset var litet för att utrycka det milt. Påskkärringar och påskgubbar var svåra att hitta och känslan var lätt olustig. Håller de på att bli ett utrotningshotat släkte?!

Kanske är det så att den svenska påsken inte känns lika häftig och cool som Haloween?

Kanske är det bättre utdelning på godis om man hotar med bus i stället för att snällt dela ut ett hemgjort påskkort med en önskan om en Glad påsk...?

Men i Grängesberg hittade vi tre små färgglada, tappra krabater, som även hade en skygg katt i bakhasorna. Det visade sig dock att de kommit från Stockholm. På frågan vad det är som är roligt med att vara påskkärring blev svaret från Jennifer Carlsson:

- Det är roligt att göra folk glada.

Vilken glädje, att det fortfarande finns äkta solstrålar som delar ut egenhändigt målade kort för att ge glädje i första hand och kanske få en godis eller slant tillbaka. Lite längre bort men fortfarande i Grängesberg fanns Elin Rönkä som satt på sin kvast.

- Jag ska hälsa på min vän, sade hon och fortsatte sedan på sin väg.

Resan fortsatte och i Söderbärke fanns det faktiskt ytterligare fyra tappra påskkärringar som med korgar gick runt för att knacka dörr, dela ut kort och påpeka att påsken är här.

Efter tre timmars letande i bygden gav vi upp. Ändå ganska nöjda med att ha hittat åtta små häxor. Frågan är, hur många kom till Blåkulla i år?

INGELA HALLGREN

Mer läsning

Annons