Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Party utanför haj

Annons

Ibland när jag tänker tillbaka på Hultsfredsfestivalen lovar jag mej själv att aldrig utsätta mej för helvetet igen.

Nu syftar jag inte på konserterna och festerna, utan det där emellan: När man vaknar efter ett par timmars sömn med lera ända in i öronen och huvudvärk, när man sticker ut huvudet genom tältöppningen och inser att man bor i nåt som mest liknar en soptipp när man känner lukten av baja-major som töms och ångrar att man valde att slå upp tältet just i närheten av dem. När man levt på Varma koppen i tre dagar och inte kommit i närheten av vare sig tvål eller dusch. Det är vid sådana tillfällen man önskar att man stannat hemma och lyssnat på en bra skiva i stället.

Och sedan alla dessa jobbiga människor som skiter på toa-sitsarna och blottar sej... Sådana människor slapp man på Emmabodafestivalen. Den är mindre och mysigare, dit kommer inte folk som bara besöker festivaler för att festa och välta baja-major.

Våra grannar på Hultsfred var inte inne på festivalområdet en enda gång, men av någon anledning tyckte de att det var värt att lägga ut drygt tusen kronor på att sitta i ett tält på Hultsfred och supa i stället för att göra det hemma. Sedan passade de på att hoppa sönder tre bandare också, så jag kan inte tänka mej att musik var något viktigt för dem.

Men, men...sen måste jag i alla fall ha kommit fram till att det var värt det, för jag planerar att åka till Hultsfred i år igen. Men den här gången tänker jag inte bosätta mej tjugo meter från baja-majorna.

MARIT FAHLANDER

Mer läsning

Annons