Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Panterombudsmannen: Hur är det med läskunnigheten?

Annons

Kan politikerna verkligen läsa? Ställ den frågan. En röst i telefonen undrar och rekommenderar.

Den som ringer från någonstans i Dalarna ifrågasätter att politikerna känner till alla lagar och förordningar - därför frågan om det där med läskunnigheten.

- De handlar inte efter lagens bokstav, påstår den initierade frågeställaren.

Det är inte bara det där att kunna läsa eller inte. Det beror också på vad man läser och hur klart textförfattaren uttryckt sig.

Personligen skulle jag vilja påstå att det inte räcker att vara aldrig så läskunnig, när det gäller somliga utredningar och framför allt yttranden från landstinget - så "kontifinurligt" är somligt skrivet. Bara klyschor. Det ska till den verkligt interna förståelsen, om nu ens det hjälper, för att begripa. Det handlar kanske om Kejsarens nya kläder i byråkraternas egen sälla värld.

Tillbaka till den som hörde av sig. Hon berättade, för det var en hon, att förr i världen tillfrågades undersköterskorna om de kunde läsa, innan de anställdes. Ännu längre tillbaka i tiden stod det antecknat i kyrkboken om man var läskunnig - skedde i samband med de gamla husförhören.

Den ringande ansåg också att de som styr och de som kan läsa inte alltid kan handskas speciellt med siffror. De har tydligen ingen respekt för nollorna. Ja, ja, siffran noll alltså.

Medan vi ändå håller på och telefonpratar. Hur skulle det vara om alla vårdanställda, läkarna inkluderade, tillhörde samma fack. Då kunde de förhandla om löner gemensamt. En tanke och ett förslag från den ringande vilket härmed framföres.

Det kom ett mejl härom kvällen med kommentar till förra veckans Bonus-text.

Så här skriver "Vän av ordning"

"I onsdagens kåseri i Bonus tar du upp det ofta förekommande oskicket, då man i media talar om att en viss verksamhet "gått back" med ett antal miljoner. Att man tar upp detta med att gå med minus som anmärkningsvärt måste ju betyda, att det normala skulle vara att gå med plus, men dessa verksamheter har ju sällan några inkomster av den storleksordningen att det kan vara tal om att gå med vinst. Inte heller blir man tilldelad någon viss mängd pengar, som alltså skulle ha tagit slut. Nej, det man egentligen menar är nog helt enkelt att man överskridit budget! Det behöver ju inte bero på något annat än att man är dålig på att beräkna hur mycket pengar man kommer att göra av med under budgetåret.

Det är inte alls detsamma som om en affärsverksamhet, avsedd att gå med vinst och försörja sin ägare, skulle gå back utan helt enkelt att omkostnaderna varit litet större än man räknat med.

Egentligen borde man ha något intressantare att skriva om i presssen, till exempel varför pengarna aldrig räcker till utan att man hela tiden måste spara ett antal millioner".

Förslaget är framfört. Så långt denna kommentar.

Förra veckan berättade jag om en kvinna som var missnöjd med den vård hon vid två tillfällen betalat för och som gjort en reklamation.

Efter tio dagar sedan hennes brev rimligen nått fram har hon inget hört. Varken bu eller bä.

Det blir spännande att följa ärendet.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons