Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pälsdjursuppfödningen är ett stort hån

Annons

Tänk dig att leva hela ditt liv i en liten bur, inte större än en uppslagen kvällstidning. Eller ja, hela och hela.

Livet blir dock aldrig längre än sex månader innan det är dags för gaskammaren.

Så ser livet ut för en mink som föds upp på en pälsfarm.

I det fria naturliga livet så lever minkar i kilometerlånga revir, och simmar hundratals meter om dagen. Inte underligt att över 70 procent av minkarna på farmer utvecklar grava stereotypa beteenden.

Jag frågar mig gång på gång: Varför har farmarna tillåtelse att bryta mot lagen?

Vår djurskyddslag säger ju faktiskt att djur i fångenskap ska hållas på sådant sätt att de kan bete sig naturligt.

Och pälsdjursuppfödningen är inget annat än ett stort hån mot den lagen.

Varför ska ekonomiska intressen prioriteras, och varför är det alltid de svaga som får lida?

Att pälsnäringen dessutom är klassad som miljöfarlig verksamhet är ju också ett starkt skäl till att få bort den. Flera tungmetaller, bland annat krom, kommer ut i stora mängder i vår svenska natur på grund av pälsnäringen. Dessutom går det åt 20 gånger mer energi vid tillverkning av en pälsjacka, jämfört med tillverkning av en jacka i syntetpäls.

Flera länder, som England, Holland, Österrike, Italien och Schweiz, har redan tagit sitt förnuft till fånga och fått bort pälsdjursnäringen.

Sverige bör inte vara sämre.

Jag vet att många här också vill ha ett slut på pälsdjursuppfödningen. Men det krävs att flera gör sin röst hörd. Våga protestera, skriv till politiker, säg åt klädaffärer att ni inte vill att de säljer päls och så vidare.

Så länge ingen protesterar så kommer ingen förändring till det bättre heller att ske.

Jag vill avluta med att tänkvärt citat av Martin Luther King:

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

Snövit

Mer läsning

Annons