Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På väg hem till Disponentparken

Annons

I drygt tio år har vi bott i Disponentparken. Jag kommer fortfarande ihåg den syn som mötte mig, en höstdag för länge sedan. Ett regnstänkt Grängesberg mötte mig och min far.

Jag kan erkänna att jag inte var alltför imponerad med mitt nya hem. Men min mor och far var helt sålda på det stora vita huset med omgivande park. Jag hade svårt att förstå kärleken som uppstått till denna park, igenvuxen och sliten men för mina föräldrar - speciellt för min mor - var den total och omedelbar.

Nu när jag sedan många år flyttat ut från Disponentparken känns det alltid bra att komma hem. Det finns alltid något nytt som har iordningställts.

Jag brukar skämta med min mor om att jag aldrig ser henne trots att jag är hemma på besök. Att parken betyder mer än hennes egen son. Skämt åsido, tidiga morgnar och sena kvällar hör fortfarande till vardagen.

När jag skriver detta sitter jag i Perth, Australien. Mina tre års studier är strax över och det är dags att återvända till Sverige.

Jag har precis läst ett antal artiklar och insändare angående Disponentparken och vad som håller på att ske.

Och jag vill tacka alla som skrivit in och alla som stöder mina föräldrar i detta tunga skede av våra liv.

Jag känner mig så otroligt stolt och glad över vad mina föräldrar och deras jobb med parken betyder för Dalarna.

Nu gläder jag mig till att komma hem till ett somrigt Gränges för att se vad som är nytt i park-en. Förhoppningsvis inte för en sista gång.

OLOF FREJD, PERTH, AUSTRALIEN

Mer läsning

Annons