Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På sex år har de haft 52 jourbarn

Annons

Ibland är det ändå svårt, särskilt när små barn flyttar från familjen Engström-Jaans.

Ibland är det skönt. Till exempel när det är äldre barn som mår dåligt och som bråkat med Mar-ita eller hennes egna barn Frida och Alfred Jaans, 12 och 10 år. De har alla tre åkt på några smällar.

- Det tror jag aldrig jag gjort, säger Frida.

- Jo, det har du visst, men det var länge sedan, säger mamma Marita.

Vi sitter i familjens gula träkåk som ligger mitt ute på landet, nära älven och åkrar. Alfred är redan hemma från skolan och Frida kommer efter en stund. Maria Morelius, som ansvarar för familjehemsgruppen i Borlänge, är också med vid köks-bordet.

Medan Marita häller upp kaffe och saft berättar hon att hon inte vill ta hand om våldsamma barn eller psykiskt sjuka, av hänsyn till sina egna barn.

- Men av de här 52 barnen är det bara fyra som inte har fått stanna.

Hon drar upp tröjärmen och visar ett blåmärke på överarmen hon fick för en vecka sedan.

- För de flesta räcker det med en tillsägelse, men det här var en busig pojke som började bråka med mig.

De barn som kommer till familjen har olika bakgrund. De kan ha missbruksproblem eller föräldrar som missbrukar.

Det kan vara tonåringar med relationsproblem, barn vars föräldrar av någon anledning inte orkar med dem eller som hamnar i fängelse.

Eller det kan vara barn som behöver akut skydd vid misstänkt misshandel eller incest.

- De flesta är inte tvångs- eller akutplacerade, utan placeringen sker för det mesta i samråd med föräldrarna, berättar Maria Mor-elius.

Förra året placerades 23 barn i de tre jourhemmen som finns i Borlänge.

- Först och främst tittar vi på barnens egna nätverk om det finns någon mormor eller morfar som kan ta hand om dem. Det bästa är att bli placerad hos någon man känner, säger Maria.

I fjol placerade socialtjänsten 15 barn hos Marita, varav flera syskonpar. De stannade allt mellan fem dagar och 3,5 månader.

Att vara jourhem innebär att man har ständig jour, man måste alltid vara beredd att ta hand om ett barn.

- Man vet aldrig hur nästa vecka ser ut, om jag ska ta hand om en 20-åring, en bebis på tre månader eller barn som inte kan svenska.

- Det kan vara lite jobbigt. Jag måste alltid ha blöjor hemma. Och kycklingkorv eftersom inte alla äter fläsk.

Oftast placeras inte barn i jourhem akut men det kan hända.

- Rekordet är nog när jag fick veta att jag skulle få ett nytt barn om en timme och tio minuter, berättar Marita.

Det som driver Marita att ta hand om jourhemsplacerade barn är att hon känner att hon gör en vettig insats. Hon är rakt på sak och pratar med värme om olika barn.

- Vi hade en tonårstjej här som var tuff och spacklad till max. Men när vår sugga hade fått kultingar tog hon på sig stövlar och min stalljacka och gick ut och la sig bredvid dem.

Marita skrattar till och fortsätter:

- Det brukar jag skoja med henne om. Hon är en av dem som jag fortfarande har kontakt med.

När Marita och hennes då- varande man började ta emot jourbarn var de egna barnen 3, 5 och 11 år.

Den äldsta, Niklas, har flyttat hemifrån nu, men Frida och Alfred har fått dela mamma med 52 andra barn.

- För det mesta är det kul, säger Frida.

- Men det kan vara jobbigt, till exempel om det är utländska barn som inte kan språket. Eller när man inte får ha sina grejor i fred, säger Alfred.

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons