Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På pass för att träffa Nalle

Annons

Väckarklockan ringde i svinottan. Det var fortfarande mörkt utanför fönstret. En surögd katt plirade på matte och undrade vad i herrans namn hon hade uppe att göra vid denna okristliga tidpunkt.

Men upp skulle hon och kroppen protesterade inte allt för mycket när den vacklade nerför trappan, slängde på grötkastrullen och laddade termosen. Orsaken till samarbetsviljan var dagens uppdrag: björnjakt.

Halv fem på morgonen samlades Södra och Norra Rockas jaktlag utanför kyrkan i Bingsjö. En halvtimme senare nådde bilkaravanen Rocktjärn och jaktledaren Niklas Bergström började dela ut kartor och fördela passen till jägarna. De var ett 15-tal varav sex hundekipage. Ett par av dem några av länets bästa med hundar det skjutits björn för.

Förväntan på en skymt av Nalle och helst en träff på honom också var därför stor i jaktlagen eftersom området tillhör ett av landets björnrikaste.

Fotografen Torbjörn Andersson, mest van vid de skånska slätterna, tyckte att dalaskogarna var väl stora och täta och lite skrämmande. Han huttrade i morgonkylan och tittade avundsjukt på jägarnas värmande mundering. Men han skulle snart bli varm när han med den tunga kameraväskan guppande på ändan travade iväg över stock och sten i hasorna på hundföraren Rolf Nyström och hans jämte Banjo.

Själv tog jag mig till pass 32 med Lars Plahn och hans jämttik Tassa. Lars hade nog helst gått som hundförare - timslång väntan på ett pass ger honom myror i benen. Men Tassa hade kört hårt dagen innan och behövde en vilopaus. Men hon gjorde tjänst ändå som husses öron.

Vi gjorde det bekvämt för oss alla tre. Solen hade gått upp och dofterna steg från skogen. Det var alldeles tyst förutom en och annan fågel som prövade strupen och myggornas ihållande iii-ande.

- Sådan tystnad får man leta efter i dag, säger Lars.

Och det är en del av jaktens bonus. Själen faller till ro och tankarna blir lätt filosofiska. Viskande samtalar vi om allt möjligt men mest om björn. Och det ämnet kan Lars väl även om han till vardags, som jaktkonsulent på Svenska jaktvårdsförbundet i Falun, arbetar med klövvilt.

Och klövvilt finns det mycket gott om på dessa marker. Det fröjdar jägarna men ställer till problem för björnjakten.

Hundarna, även om de gillar björn så gillar de doften av älg desto mera eftersom de är specialtränade på det viltet. Kommunikationsradion sprakar och meddelar att den och den hunden har stött älg.

Timmarna går och mellan varven spetsar Tassa öronen och spejar intensivt in i skogen. Och vi spejar med för Nalle kan ju vara på gång störd av all aktivitet i skogen. Men icke.

Vi ägnar oss i stället åt kaffetermosarna och Tassa och jag delar mina mackor. Hoppet om en skymt av Nalle sjunker i takt med att solen stiger.

Men så hörs ett skott i fjärran. Månne det vara björnträff i det södra området? Vi försöker få vetskap genom att lyssna på kommunikationsradion, men det går inte att höra all trafik.

Hoppet om att Nalle ska passera hos oss är ute. Även Tassa ställer in sin bevakning, lägger huvudet på tassarna och börjar dra små timmerstockar. Klockan är nio och de andra hundarna orkar inte mer i värmen. Det är dags för återsamling.

Där får vi veta att skottet kom från en närbelägen skjutbana. Synd, men jägarna verkar inte allt för ledsna över morgonens jakt. Det är så här det vanligtvis är och det är inte enbart jaktlycka som får dem att hålla på.

- Den sociala samvaron är minst lika viktig, säger Lars och kastar sig in i samtalet mellan jägarna om vad de observerat. En stor älgtjur som hundarna stött har många sett och hade det varit älgjakt hade han fått bita i gräset, det var alla ense om.

Mest förtjusta över det mötet är två inbjudna norrmän från norska jägarförbundet.

- Det var en 15, 20 tagg på´n och nog klia de´ i fingre´. Hade det bara varit nå´ fel på klöva hans så hade det smällt, säger Torbjörn Lysfoss med ett skämtsamt grin.

Morgonens enda spår av björn var en skit som hamnade i plastburk för att skickas i väg för individkontroll. Men nästa gång ska det kanske gå bättre att träffa på den som lämnat visitkortet. Det var för varmt för kvällsjakt men söndagens jakt planerades innan alla begav sig hem till sitt.

Mer läsning

Annons