Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På kurs i kurbitsmålning

Annons

Bara den öppna dörren och ångorna av oljefärg och lacknafta avslöjar var målarna håller hus. Tystnaden är nämligen total i det lilla rummet i ABF:s lokaler bredvid tingshuset.

- De koncentrerar sig, säger Åsa Frykberg-Andersson.

Kring bordet sitter jämtlänningen Maria Eriksson, Morafödda Anna Öhman som nu bor i Dalsland, Marianne Wik från Östergötland, Paula Littecke från den kungliga huvudstaden och Mariannes man Kjell Lindqvist, som fick kursplatsen i julklapp av sin dotter.

Allihop har de kommit för att lära sig tekniken bakom kurbitsmålning.

- Det finns så många olika slags kurbits. Jag gillar inte regler men färgerna ska harmoniera, säger Åsa Frykberg-Andersson, som målat sen 14-årsåldern.

- Det ska vara lugna, brunaktiga färger, säger hon.

- Men för Stockholmare är Dalarna blått! protesterar Maria Eriksson, och så följer en diskussion om färger som Åsa effektivt sätter punkt för genom att konstatera att det är olika i olika byar och att man i Mora alltid målat kurbits i dova färger.

- De grälla färgerna har kommit på senare tid.

Åsa Frykberg-Andersson gillar visserligen inte regler, men tips som underlättar skadar inte.

Bakom en lyckad kurbitstavla ligger mycket teknik, och att hålla penseln vinkelrätt mot underlaget och stödja handen är grundläggande.

Det kan tidningens reporter, som fick prova att måla en blomma och ett blad, intyga. Färgen ska målas på i ett enda svepande drag, annars blir resultatet inte lika vackert.

Nu kan Moragästerna ta vackra dalamålningar med sig hem.

- Kurbits är kultur, vackert och harmoni. Det är former och fritt men ändå struktur. Det är spännande, säger Paula Littecke.

JENNIELIE KJÖRNSBERG

Mer läsning

Annons