Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På gång i namnrik bygd

Annons

nyfiken på... | gamla namn

Tillsammans med hustrun Anna-Britt satte han förra hösten upp en inbjudan på anslagstavlorna i Lustebo och byarna däromkring. De väntade sig ingen stor uppslutning, men det kom omkring 25 till bystugan. Kaffet räckte knappt.

Sedan dess har de vandrat längs vägar och stigar, i form av en studiecirkel med ett 30-tal anmälda. De har berättat för varandra om sådant de vet efter gammalt.

Framför allt har de kommit överens om de gamla namnen. Intresset för lokal historia ökar, Lustebo-vandrarna är en del av en växande folkrörelse.

Det är september, myggorna biter fortfarande och rönnbären hänger tungt. Denna måndag går gruppen inte så långt och på lätta vägar, av hänsyn till tidningsfolket inifrån staden.

Deltagarna turas om att guida. I kväll är det Karl-Erik Hedberg som har läst på lite extra, men han vill inte skryta.

- Jag tittar i gamla papper, jag har fått så mycket från olika håll, säger han och leder gruppen till Hermansbo. I hästhagen står en gammal lada, men man ser grundstenar efter en hel gård.

Karl-Erik berättar om kungliga förläningar och kända historiska personer. Men här är det inte en ensam föreläsare, övriga vandrare fyller i och broderar ut med egen kunskap.

Byborna har satt upp ett 50-tal skyltar.

En liten fårhage som sluttar ner mot Lustebosjön heter Hyttbacken. På 1600-talet låg här en hyttkammare vid den lilla strömmen. Ända hit forslades malm från Falu gruva.

- Var än vi kör ner spettet så är det slagg, säger Karl-Erik. Mats Wilén sparkar upp några bitar ur marken, jo visst är det kopparslagg, rödaktig och tung.

Någon pekar på en grop och misstänker att det kan vara eldstaden i hyttan.

Kanske det.

Namn är ett bra sätt att bli närmare bekant, har man namn på en plats så känner man den. I Lustebo ser man nu myrar, inägor, kolbottnar och kålgårdar där det förut bara var natur i största allmänhet.

Namnen berättar en historia. Klämt knä heter en kurva, där råkade en forkarl illa ut, och klämde knäet mellan lasset och en sten.

Vid Kärringstället kan det ha prasslat i buskarna, här badade kvinnorna i en göl i Västerån.

Himla lada då? Jo, här hölls det bönemöten, sägs det, förmodligen baptisterna.

- Vante' stridigheter? undrar någon och nämner Hedningabacken som motpolen, ett tillhåll för kortspel och superi.

- Många var bibeltrogna runt 1850. Jag vet att de höll möten i hemmen, säger Sune Hammar som tror att namnet Himla lada kan ha med höjden att göra.

- Det är så med namn, de kommer till, och ingen vet varför, säger Sune.

Mer läsning

Annons