Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På den tiden när Ludvika station myllrade av liv

Annons

Stationen var mötesplatsen för de stora bolagsbanorna Bergs-lagernas Järnvägar (BJ) och Stockholm Wästerås Bergslagens Järnväg (SWB). Ludvika var även slutstation för Frövi Ludvika Järnväg (FLJ).

Fram till något år in på förra seklet kunde man även resa smalspårigt till Smedjebacken fram och åter med Wessman Barkens Jernväg.

Järnvägen har stolta anor i bygden och var avgörande för tätortens utveckling från en hyttby till en modern stad.

1875 var Bergslagsbanans norra del klar till Ludvika. Fyra år senare var stråket komplett hela vägen till Göteborgs central.

I Ludvika utvecklades sedan anläggningarna och trafiken för att nå en topp vid tiden för andra världskriget och en bit in på 50-talet.

Tåg, såväl resande- som godsdito, rullade till och från Ludvika station i hela fem riktningar, Stockholm, Göteborg, Vansbro, Frövi och Falun-Gävle. Det var liv och rörelse i och vid stationshuset. Perrongerna myllrade av resenärer.

Lika intensiv var forslingen av res-, express-, frakt-, och styckegods. Massor av vagnar hanterades på bangården i Ludvika.

- Det var ju en enorm transport av malm. Gruvorna gick för fullt och bara från Håksberg klarerade vi fyra långa malmtåg per dygn. Och tänk vad mycket massaved som lastades både i Ludvika och vid småstationerna i trakten, minns veteranen Stig Haglund.

- Det kunde vara 1 000 av- och tillkopplingar per dygn.

På 60-talet inleddes avvecklingen med att persontrafiken på Nyhammar-Björbo lades ned. Sen har det fortsatt med nedläggning av FLJ-banan, persontrafiken på Kil-Göteborg, lokstationen, med rivning av båda rundstallen och elstallet, godsmagasinet och vagn-expeditionen. Listan kan göras längre än så.

Nedlagt blev även biljettkontoret som, tack vare resebyråmannen Per Funke, räddades och drivs vidare i privat regi.

FREDDY NYLUND

Mer läsning

Annons