Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Otto tittar gärna på brobygget i Torsång

Annons

Det finns en anledning till att Otto heter just Otto. Han föddes som åttonde barnet i en syskonskara av elva - och då gavs han förnamnet Otto.

Otto hade en jobbig skoltid. Redan tidigt fick han ibland vintertid på morgnarna köra hem ett timmerlass innan han gick till skolan. Och när han gått sina sex år i skolan, började han som 14-åring försörja sig som timmerhuggare.

Egentligen hade Otto velat fortsätta att studera, men han hade blivit faderlös, och det gjorde det omöjligt. Han måste hjälpa till med försörjningen.

Så småningom fick han sedan arbete som väg- och brobyggare.

1937 gifte sig Otto med Olga, född Olsson, från Tobiero i Bjurholm.

Otto var duktig att snickra, och det innebar att han 1941 fick chansen att börja jobba på möbelsnickeriet Vännman & Jareman i Bjurholm.

Där var han kvar i 20 år och anlitades ofta till arbeten som fordrade stor fingerfärdighet.

Han blev dock så småningom allergisk mot teakdamm, och det satte stopp för vidare möbelsnickeri.

1964 bosatte sig familjen istället i Berghem, Umeå, där Otto fick jobb som vaktmästare åt bland annat Studentbostäder.

Paret hade nu också berikats med två döttrar.

En av döttrarna, Catharina, hade flyttat till Dalarna, och 1999 bestämde sig paret Sandberg att flytta till Gustafs, för att få närmare till dottern.

Ottos stora intresse och fingerfärdighet för snickeri har gjort att han varit behjälplig när barn och barnbarn byggt hus och sommarstugor.

Efter pensioneringen har han ägnat sig åt att snida ljusstakar, skålar och hyllor och han har även tillverkat gärdesgårdar.

Blommor är ett annat av Ottos intressen. Medan paret fortfarande bodde i Umeå, hade de en kolonilott prunkande av blommor.

Numera har han och frugan tillsammans fullt upp med att sköta hemmet och laga mat - något båda trots sin höga ålder gör med bravur.

Mer läsning

Annons