Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oskatbaranyårstankar...

Annons

De satt där i talltopparna skatorna och snattrade på. Julen var förbi. - Min midja är inte vad den har varit , sa skatan Sara, som ruggade till litet vid tanken på den goda feta skinkan.

- Det är minsann inte lätt att tacka nej till all ljuvligheten, det luktar så gott.

- Jag ägnar mig bara åt grönsaker, det är så bra för mina gamla ben, noterade Maja, fast nog slinker en och annan kaka med också.

Greta kunde knappt bärga sig. Hon hade fått ett telefonsamtal tidigare på dagen och hade lyssnat till en del elände. I och för sig handlade det inte om några nyheter, men i alla fall blev hon illa berörd. Hon måste få dela med sig. Hennes ärende var viktigare än doft av skinka och smala midjor.

- Det är minsann inte lätt att bli gammal, klapprade hon till med näbben och skakade så att fjädrarna luftade. Hon som ringde hade hört på radio om morgonen hur en man i Västsverige ojade sig för att fångarna bara fick vara ute i luften en enda timme om dagen. Hur går det förresten om man inte motionerar sin hund tillräckligt ofta? Och länge. Det blir minsann anmälan för djurmisshandel eller något ditåt. Men, sa Greta och skakade på sig så att en fjäder rök, hur är det med oss gamla. Inte får vi vara ute en timme om dagen, inte ens en timme i veckan.

- Det är bara i valtider man kommer i håg oss och vet att vi finns och det är vackert så. Fast sen glöms vi, förstås. Och så sitter vi där med vårt kaffelank.

Sara kom med i samtalet igen. Såg sig omkring, öppnade och slöt näbben några gånger, tänkte på den goda skinkan hon nyss kommit över.

- Det ska jag säga, sa hon, det ska jag säga, att inte är maten, som bjuds oss gamla så bävli den heller.

Jag fick vara med och titta på ett storkök i en verklig storkommun i Dalarna... Där köpte man in all potatis färdigkokt. Hur kan den smaka månntro och hur många gånger blir den uppvärmd, innan den dukas fram till en gammal människa? Huvudrätten den dagen handlade om en köttgryta, som mest såg ut som en enda mystisk sås. Jodå, säger Sara, och nyper till litet grann, det fanns faktiskt kött i den där röran också, det berättades för mig att varje portion innehöll 47 gram kött. Den doseringen är faktiskt mindre än hälften av rekommenderad vikt på kött i en matportion.

- Tänka sig, sa Greta, mindre än hälften, och det ska kallas god vård. Det är väl förresten här, liksom på alla andra områden i det offentliga livet; ingen övervakar att allt sköts väl. Och de gamla tiger.

- Förresten flickor, ändrade Maja samtalskursen, vad säger ni om det senaste i landstingssåpan?

- Ja ja. Nu får den där herr D inte bli majoritetsråd för att han inte bor inom Dalarnas gränser.

Sen får den stackars Alf skulden för det också. Felet ligger förstås på samtliga ledamöter som röstade på herr D. Där ser man hur stort det personliga ansvaret (inte) är, hur väl pålästa ledamöterna inte är, hur gärna de går i ledband., hur litet de anstränger sig för att göra rätt för sina sammanträdesarvoden. Vi skulle med andra ord kunna banta ner antalet landstingsledamöter utan att någonting ändras i den demokratiska processen. Med eller utan kommenterande skator.

- Skämmigt, säger ungar, som vill vara inne.

Gott nytt år önskas, ett skönt och lyckosamt och framgångsrikt år.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons