Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oskar räddade sin kompis Andreas upp ur Oreälven

Annons

Det har gått ett par veckor sedan det dramatiska ögonblicket vid Oreälvens strand.

När grabbarna på nytt besöker platsen är det helt isfritt där de hamnade i vattnet.

Att de befann sig vid Storbron över Oreälven, väster om Skattungbyn, den aktuella dagen, berodde på att de väntade på Oskars föräldrar.

- Vi skulle till vår sommarstuga en bit upp efter älven och Andreas följde med. Nu var vi för många för att åka i en bil, så Andreas mamma skjutsade oss till platsen där vi skulle vänta på mina föräldrar, berättar Oskar.

Det dröjde inte mer än fem, tio minuter innan Oskars föräldrar kom, men under den tiden hade grabbarna gått ner för den branta slänten till Oreälven.

- Vi började bryta loss lite isblock och kastade ut dem i älven. När vi skulle ta upp ett lite större block hjälptes vi åt. Andreas stod på knäna på en iskant och plötsligt brakade han igenom isen och försvann ner i vattnet, berättar Oskar, som även han kanade i vattnet.

- Men jag blev bara blöt om benen och kunde ta mig upp själv.

För Andreas var läget mer kritiskt. Vid stranden är det djupt och han var ordentligt klädd med vinterjacka och täckbyxor, eftersom det var elva grader kallt vid olyckstillfället. När kläderna blev blöta, blev det också tungt och svårt att röra sig.

- När jag kom upp och vände mig om, såg jag att Andreas var helt nere i vattnet och att han även hade armarna nere under vattnet. Allt gick så fort att jag har svårt att minnas exakt vad som hände, men jag fick tag i Andreas och på något sätt lyckades jag dra upp honom, säger Oskar.

- Andreas är lika stor som jag och var jag fick krafterna ifrån vet jag inte. Jag måste ha fått en adrenalinkick för att klara av det.

När Oskars föräldrar kom hade Andreas fått av sig de blöta kläderna på överkroppen och lånat Oskars torra och varma jacka.

- Men han hade fortfarande de blöta byxorna på sig. Vi skyndade till sommarstugan och gjorde upp en ordentlig eld i öppna spisen så att Andreas kunde värma sig, berättar Oskars pappa Göran Liljeberg.

Nu slutade det hela lyckligt för Oskar och Andreas. Det inträffade ger ändå något att tänka på nu när värmen börjar komma och isarna blir sämre.

BÖRJE LINDH

Mer läsning

Annons