Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orsasten lockade grekisk konstnär

Annons

- Man får gå försiktigt fram eftersom det finns sprickor kors och tvärs och stenens hårdhet varierar.

Kyrios är en av sju konstnärer som tillbringar tiden fram till pingst på stensymposium i Mässbacken. De har slagit till i Malungsgruvan. Några ute i den gassande solen. Andra på skuggsidan.

- Det är hett för oss nu. Men det blir skönt för oss i kväll, då får de andra i stället slåss med myggen, säger Sven-Erik Forsgren lite spefullt och arbetar vidare på den dragspelare han har "sett" i sandstensämnet.

Konstnärerna ser motivet när de granskar ämnet. Kyrios Rokos håller på att öppna sin sten för att avslöja vad som döljer sig därinne.

- Jag anar massor av saker, säger han, men vet ännu inte i detalj vad som kommer fram ...

- Att vara skulptör, det är som att koka oxsvanssoppa! påstår plötsligt Byron Hulsart.

- Man köper en hel oxe, kapar av svansen, kokar den och slänger resten ...

- Det är precis vad jag håller på med nu, fyller Sven-Erik i.

- Jag håller på och slänger oxen ...

Det blir många oxar slängda de här dagarna i Malungsgruvan. Fast inte av Orsabördiga Monica Masser.

Monica har valt septettens minsta sten, i vilken hon väntar sig finna en vulkan.

- En topp med en dramatisk yta, förklarar hon i en paus, innan hon på nytt sätter in den diamantbesatta skärskivan i stenen.

Anette Larsson är målande konstnär och att hugga i sten är nytt för henne.

- Men fantastiskt spännande. Sandstenen är ju så vacker i sig själv, säger hon och försöker finna den optimala balansen mellan bearbetade och orörda ytor.

Börje Wahlström, en glad värmlänning, snackar mer än hugger när vi hälsar på. Ofta med Erik Åkerlund, som har svårt att koncentrera sig med så mycket folk runt omkring sig.

- Jag är van att arbeta i ensamhet, så jag får väl ta nattskiftet, säger Erik glatt och drar iväg på en inspirationsrunda. Som avbryts av att kulturansvariga Kerstin Clasén-Franzon kommer med saft och bullar tillsammans med Ingalill Eliasson.

Den bullrande kompressorn stängs av och under glatt samspråk förflyter ännu en stund, medan törstiga strupar släcks.

- Ska vi hålla på så här, lär det bli bråttom mot slutet av veckan, konstaterar Börje Wahlström, men vågar lova att de sju konstverken ska vara klara inom utlovad tid.

LARS-ERIK KLOCKAR

Mer läsning

Annons