Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orsafolk mötte Kodiak- björn i Alaska

Annons

Ganska få besökare har mött Kodiakbjörnen, öga mot öga. Denna jättebjörn lever isolerad på ön Kodiak och på en handfull mindre öar i samma ögrupp. Björnen väger i vilt tillstånd om-kring 600-800 kilo, undantagsvis ännu mer. Av skjutna djur är Kodiakbjörnen i genomsnitt hun-dra kilo större än sin avlägsne kusin, isbjörnen.

Kodiak är Alaskas största ö och ligger på samma breddgrad som Sydsverige. Klimatet är milt året runt, och tack vare öns stora bergsmassiv, avsaknad av vägar, snåriga dalar, fjordar och floder, lever Kodiakbjörnen en mycket skyddad tillvaro. På Kodiaks om-kring 12 000 kvadratkilometer yta finns cirka 3 000 björnar, vilket ger en björn per fyra kvadratkilometer. Det finns ungefär tio gånger fler björnar per kvadratkilometer på Kodiak än i de björntätaste områdena i Sverige.

Den 18 juli lämnade Orsaborna Anders Björklund, en av grundarna till Grönklitt björnpark och välkänd björnfotograf, Hanse Hansson, parkansvarig på björnparken och hans sambo, Isa Wallman, Dalarna för att resa till Kodiakön. På Kodiak möttes de av naturfilmaren Stefan Quinth, som tillbringat en stor del av de senaste 20 åren på ön och en av hans medhjälpare, Anders Lisskar från Insjön i Dalarna.

Eftersom Kodiak saknar vägar är man helt beroende av sjöflygplan för att komma ut på ön. De första dagarna efter dalfolkets ankomst var blåsiga och regniga. Det tog fyra dagar innan det visade sig en lucka i vädret och piloten på sjö-flygplanet gav klartecken till avfärd ut till björnland.

Dalfolket ingick i naturfilmaren Stefan Quinths filmteam och gavs olika praktiska uppgifter. Det första arbete som väntade var att bygga lägerplats med kök- och tältavdelning, trots att regnet vräkte ner. När lägret var färdigt och de första björnarna blev synliga kom funderingarna.

Hanses första tanke var:

"Björnar överallt! Hur ska detta gå"?

Anders Björklund, som är naturfotograf, var mest med i arbetet att dokumentera björnarna. Även om det låter konstigt så var det gråtunga vädret en fördel. Vid kyla är björnarna mer aktiva, och vid mulet väder slipper man hårda skuggor och kontraster, när man filmar och fotograferar. Hanse och Isa tog ett större ansvar i anskaffning av fisk och för matlagning. Under nio dagar stannade gruppen på lägerplatsen vid Frazer.

Som mest uppehöll sig 20 björnar i närheten. Det var honor med ungar, men också stora ensamma hannar.

- Visst var man lite fundersam, berättar Anders Björklund, som trots allt är van att arbeta med björn i Sverige.

- Det var häftigt att få uppleva björnar på så nära håll, så långt ut i vildmarken. Jag har aldrig varit med om något liknande, erkänner Anders.

Trots att det finns gott om björn på Kodiak, är det mycket sällan som människor skadas av djuren.

Den vanligaste konfrontationen, som man ibland kan vara med om, är en så kallad bluffattack. Under själva attacken kommer björnen rusande, ofta med sänkt huvud. Frustandet, som övergår i ett vrålande där björnen också ofta klapprar med tänderna, gör att man snabbt förstår att det handlar om ett mycket hotfullt beteende.

En bluffattack är det sätt som björnen testar sin motståndare på, för att se vem som dominerar platsen. Det är då viktigt att människan, som är underlägsen i styrka, sakta drar sig undan.

Man blir ganska ödmjuk efter ett bluffangrepp av världens största landlevande rovdjur.

I genomsnitt skadas bara en människa vartannat år på Kodiak av björn. Och under de senaste 75 åren, som man fört statistik, beskrivs endast ett tillfälle då människa dödats av björn. Det var en jägare som med vapen försökte skrämma bort en björn, som lagt beslag på den hjort som jägaren flera timmar tidigare skjutit. Den skadade jägaren dog av hjärtattack och blodförlust. Detta enligt myndigheten Alaska Fish and Game på Kodiak.

Den 11 augusti flög filmteamet åter ut till björnland, denna gång till en plats vid Uganik-bukten. Fyra dagar senare anlände också vd:n för Orsa Grönklitt, Torbjörn Wallin, och hans hustru Elisabet till lägerplatsen.

När Torbjörn och Elisabeth anslöt på lägerplatsen hade de med sig mer mat och förnödenheter för en god tid framåt.

Efter första närkonfrontationen med björn erkände Torbjörn att detta fick hjärtat att slå dubbelslag. Torbjörn hade då plockat fram revolvern ur Stefan Quinths ryggsäck och poängterade att man aldrig kan vara tillräckligt försiktig. Lyckligtvis behövdes aldrig vapnen användas under sommarens arbete på Kodiak.

En vecka senare var alla återigen tillbaka i staden Kodiak. Förtom besök ute på Alaskas största buffelranch besöktes också många svensk-aleuter. De har efternamn som till exempel Håkanson, Christianson, Grön och Carlson. Alaska har fler svenskättlingar per 1 000 invånare än någon annan stat i USA.

Torbjörn Wallin hoppas att snart få Kodiakbjörn till Sverige, men han erkänner att det var oslagbart att få se björnarna i sin naturliga miljö på Kodiak.

- Kanske kan vi bygga en inhägnad i Grönklitt, som trots allt lite smått påminner om Kodiak, hoppas Torbjörn.

- Hit vill vi gärna komma tillbaka, tillägger Elisabeth. Ett resultat av sommarens besök på Kodiak var också att man fick tillfälle att möta och lära känna Larry Van Daele, ledande forskare på Kodiakbjörn. Larry, som tidigare i våras besökte Grönklitt i Dalarna, var mycket imponerad av björnparken och tillade att Grönklitt är en av ett fåtal parker, som på grund av sin höga standard och stora utrymmen, kan godkännas som mottagare av Kodiakbjörn.

- Målet för oss är att skapa ett världsledande rovdjurscentrum med inriktning på forskning och utbildning/information om brunbjörn, säger Torbjörn Wallin.

Naturfilmaren Stefan Quinth, som tillbringat långa perioder på Kodiak under de senaste 20 åren, är också en länk i samarbetet mellan Orsa Grönklitt och Kodiak. Stefan Quinth som är verksam i flera länder har också under de senaste tio åren regelbundet filmat i Dalarna.

STEFAN QUINTH

Mer läsning

Annons