Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ordet "förmildrande" kan inte finnas vid våldtäkt

Annons


I brottsbalken står det idag att "om våldtäkt med hänsyn till våldets art och omständigheterna i övrigt är att anse som mindre allvarligt", bör gärningsmannen dömas till lindrigare straff. Varför ska en man som våldtagit en flicka som varit fysiskt inkapabel att göra motstånd dömas lindrigare? Borde han inte få ett strängare straff?

Det verkar förekomma en viss problematik kring begreppet våldtäkt, vilket ideligen leder till att lagarna revideras. Denna problematik har, enligt min mening, att göra med hur våldtäkt definieras och förstås i samhället. Utsatta kvinnor verkar, ända sedan de första lagarna om våldtäkt nedtecknades fram till i dag, klassificeras i olika grupper. Det talas om kvinnor med en viss relation till gärningsmannen, kvinnor som gjort motstånd, kvinnor som varit passiva, kvinnor i utmanande klädsel, etc. Och alla dessa enskilda faktorer kan leda till att gärningsmannens straff blir lindrigare.

I landets första våldtäktslag betraktades våldtäkt av en gift kvinna som ett grövre brott än en ogift, då den äkta mannens monopol över kvinnan bröts. Våldtäktsbrotten härstammar alltså från ett patriarkaliskt samhälle, där lagarna främst utvecklades för att skydda männens intressen. Redan under 1700-talet började våldtäkt emellertid betraktas som ett mindre allvarligt brott. Detta på grund av att gärningen i allt större utsträckning ansågs vara ett brott mot enskilda kvinnor och inte längre som ett brott mot männen.

I Sverige gjordes åtskillnad mellan gifta och ogifta kvinnor ända fram till 1965. Inte förrän då, hade en gift kvinna rätt att anmäla sin man för våldtäkt. Mycket i den riksdagsdebatt som följde på förslaget om att straffbelägga våldtäkt inom äktenskapet visade på en bekräftelse av rådande fördomar; hur kulturen satt sin stämpel på män som starka och kvinnor som svaga.

Många ansåg att det skulle bli svårt att straffbelägga våldtäkt inom äktenskapet på grund av kvinnor och mäns olika syn på sexualiteten, eftersom kvinnor av naturen är mer passiva

Men, hur kan det komma sig att våldtäkt i dag, år 2002, kan vara förmildrande när flickan, kanske på grund av alkohol eller skräck, är passiv och inte kämpar emot? Är det kanske så att den traditionella synen på kvinnan som avsexualiserad fortfarande lever kvar och präglar lagstiftningen? Att det är utifrån en manlig norm som lagen stiftas och att detta i många fall leder till lindrigare straff för gärningsmannen?

Lyckligtvis ändrades lagen till förmån för de gifta kvinnorna även om den fick en speciell utformning, där mannen borde dömas lindrigare i sådana fall då han stod i viss relation till kvinnan. Borde inte lagens främsta syfte vara att ta hänsyn till alla kvinnor som blivit våldtagna? Om en man gjort sig skyldig till våldtäkt på en kvinna kan det inte finnas några förmildrande omständigheter.

Det är verkligen på tiden att våldtäktslagarna främst stiftas för den positiva verkan och den hjälp den kommer att ha för många kvinnor, och inte med hänsyn till de negativa följdverkningar lagen eventuellt kan få på män, i form av för stränga straff. Ett nej är ett nej och en våldtäkt är en våldtäkt, oavsett om det händer inom äktenskapet, på en fest där flickan är berusad och utmanande klädd eller då en främling ger sig på en främmande flicka på en enslig skogsväg.

STINA NELSON

Mer läsning

Annons