Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om natten - trolsk magi mitt i skogen

Annons

Bara möjligheten att få försöka hitta till Arvselens fäbod utanför Malung är värt biljettpriset. I totalt kolmörker och en dimma tjock som den tjockaste Malungsdialekt klockan elva om kvällen är det en militär uppgift snarare än en orienteringsfråga.

Just därför är det klokt nog obligatoriskt att åka buss från Malung centrum för alla åskådare.

Men när man väl hittat skylten (på fel sida vägen), passerat gränsen för allfarvägar och allmän väg och slutligen gått längs kostigen öppnar sig en fantastisk spelplats. En liten tjärn, till att börja med upplyst endast av stjärnhimlen och teknikerbåset.

Att spotlighten sköts från ett älgpass förstärker bara känslan av att befinna sig på fältunderhållning i mörkrets hjärta.

Om jag skriver att föreställningen spelas under tiden Cassiopeia masar sig från fondväggen upp i zenit förstår ni ungefär den roll naturen spelar här. Den är trolsk.

Tillsammans med intelligent ljussättning, ljudmattor à la Jean Michel Jarre och en (visserligen överflödig) rökmaskin trollas så riktigt magiska och teatrala stämningar fram mellan björkarna, granarna och myggen. Vissa sceniska trix är fiffiga i överkant och oväntat proffsiga.

På väg till genrepet passerar vi två småtjejer som i dimman leker älvor i vägrenen för förfärade bilister. Folktron lever kvar här och där, om än bara på skämt. Och man inser att det är underligt att folk inte var mer vidskepliga förr i tiden än de faktiskt var.

Men visst var den övernaturliga fantasin riklig och det har "Om natten" tagit fasta på. Det handlar om att kliva över gränsen in i det otroliga.

Den stilige unge kolaren Olov blir kär i en helt sagolikt vacker kvinna där han sitter och skådar in i sig själv i eldens sken. En drömkvinna som lyssnar när han talar. Hon finns självklart inte på riktigt. Hon är ett skogsrå och Olov dras bokstavligt talat in i en ringdans med skogens alla oknytt.

En liten folklusttragedi kan man väl kalla det, i brist på bättre ord.

Inledningsvis är det riktigt trivsamt. Det är inte så mycket mer än en gammal saga berättad i skenet från brasan vid kolmilan. Men en helt ok saga om passion och sex, på det där ganska kyska och osexiga viset det blir i sagor.

Berättar gör Olov, eller Klas Darlin som han egentligen heter. Han kan hålla i publiken, tack och lov, för han har många repliker att visa sin otvivelaktiga talang på. Färre repliker men större sångröst har Helena Lissmatz som kongenial huldra.

Ett vackert par.

Som i en Bollywoodfilm är det en kärlek som utspelas mellan saga, musikal, folkdräkter och andeväsen.

Och den som säger att det inte funkar, kan ju ta och gå hem själv genom skogen utan ficklampa.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons