Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om myndigheter

Annons

Hur är det, lever vi i ett generationsskifte, då små rara tanter inte längre niger för överheten i form av tjänstemän i staten? Ni vet, de där männen och kvinnorna som kan visa tummen ner stundom. De där människorna som har stämplar som kan vara skiljelinjen mellan plus och minus. Det gäller förstås manspersoner också.

Nej, de där stämplarna har ingenting att göra med Disneytomten på julafton, som stämplar en docka i rumpan.

Det finns lagar och förordningar i tillvaron att hålla sig till. Fråga är bara hur mycken kunskap vi har av den varan. Kanske tycker en och annan grånad farbror att irrgångarna är alltför krångliga.

Olle Vejde heter han, mannen, som bor i Milsbo i Torsång, och som gett ut några lättlästa små häften till ledning just för dem, som är äldre och som kanske inte alltid hängt med i den lagliga utvecklingen.

"Minilagbok för pensionärer" heter en av dessa små böcker, med tillägget på omslaget "Gamla är unga som blivit äldre".

Just den här boken inleds med detta - läs och sug i dej:

"Myndigheterna - dina herrar eller tjänare?"

Dina tjänare förstås. Ändå är det många som tycker att de som arbetar på en myndighet är en sorts överhetspersoner. "Dom ska man inte besvära".

Olle Vejde fortsätter:

"Det dröjer säkert länge än, innan det blir självklart för alla att se myndigheterna som de tjänare de bör vara - och nästan ständigt är."

Viktiga regler möter på bokens första blad;

Du har rätt att få hjälp av myndigheterna och snabbt få dina frågor besvarade.

Kommer du av misstag till fel myndighet skall man där hjälpa dig atthitta den rätta.

Du har rätt att få besöka en myndighet eller få tala med dem i telefon.

Olle Vejdes småskrifter är små pärlor. Lättlästa, lättförståeliga. Som också skriften "Minilagbok för människor med funktionshinder". Den boken har han skrivit tillsammans med Lena Olofsson, tjänsteman vid Försäkringskassan i Dalarna.

Denna undervisning får vi exempelvis där: "En god princip är denna:

Utgå alltid från att myndigheterna är skyldiga att hjälpa dig. Tveka inte att vända dig till dem."

En liten parentes, en samfälld suck från många.

Nuär det så att tjänstemän inte alltid sitter på sina stolar.

Vissa tycks vara på sammanträde för jämnan. (Om utbytet skulle stå i proportion till sammanträdestiden skulle vissa av våra kommuner vara mer än exemplariska. Tyvärr är det inte så).

Vissa tjänstemän tycks inte heller vara så noga med att passa tiden när de skall vara tillbaka från det yviga sammanträdandet, därmed visande nonchalans mot kunderna.

Har de sagt att de skall vara tillbaka kl 14, skall de vara det också.

Visst kan det hända att något kommer i vägen och de blir sena. Då skall de underrätta sin växel och ge nya besked. Allt annat vittnar om att de inte tar sina uppdrag i allmänhetens tjänst på allvar.

Tillbaka till Olle Vejde;

- Får en person kontakta en myndighet utan att säga sitt namn?

- Ja, svarar han på den frågan.

- Intressant är att myndigheterna är ombedda att vid samtal utifrån inte använda nummerupplysare. Undantag: polis och räddningstjänst.

Så nu vet vi det.

Det borde kommunala tjänstemän veta.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons