Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olyckan vände till lycka

Annons

För tolv år sedan slutade Krister Thunström nian. Det var sommarlov och han var ute med ett gäng kompisar och badade.

Den förste i gänget sprang ut på bryggan och dök i. Krister dök efter, men han kom aldrig upp.

- Först märkte ingen att jag var borta. Men jag hade tur, en av killarna trampade på mig när jag låg på botten, så de kunde snabbt dra upp mig.

Krister förstod redan då att något allvarligt hade hänt. Fortfarande minns han hur han låg och tittade upp mot vattenytan och hur han tog i av all kraft för att ta sig upp utan att något hände. Kroppen reagerade inte.

Krister togs till neurointensiven i Uppsala där han svävade mellan liv och död under operationerna. När hans läge stabiliserats fick han ett tungt besked.

- Jag kunde knappt röra mig alls och läkarna sa att jag kunde räkna med att ligga så där resten av livet. Visst var det hårt, men det var bättre än att få falska förhoppningar.

Krister blev förlamad från bröstet och ned. Dessutom har han nedsatt rörelseförmåga i händerna.

Efter åtta månaders sjukhusvistelse fick han komma hem till sina föräldrar. I början skötte de honom, men 1994 kom en ny lag som gav Krister rätt till personlig assistent. I oktober började Lotta Östling jobba hos honom.

- Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet, berättar Lotta.

Krister var bitter och var ofta kort och snäv. De andra assistenterna kunde säga ifrån men Lotta såg hur dåligt han mådde.

- Så jag tog bara emot och blev tyst, vilket gjorde det tacksamt för honom att gå hårt åt mig.

Lotta var 24 år när hon började hos Krister och det skulle dröja fem år innan de blev ett par. Lotta levde med en annan man som hon under tiden fick två barn med, Alexander föddes 1995 och Julia 1998.

Sedan blev Lottas pappa sjuk och dog.

- Det var en kämpig tid som innebar att jag förändrades.

I samma veva separerade Lotta och hennes man.

- Nu var det i stället Krister som stöttade mig. Han såg att jag inte mådde bra.

Deras relation blev annorlunda. Först blev de väldigt bra kompisar, sedan började de anförtro sig mer och mer åt varandra.

- Det kändes bra när vi var tillsammans. Vi kunde prata om allt, berättar Krister.

- För mig är Krister väldigt speciell. Han har allt det jag vill att han ska ha - spontanitet och lekfullhet - samtidigt som han är mogen på ett helt annat sätt än andra som inte gått igenom det han har gjort.

Till sist blev de så ett par och i måndags stod Kristers frieri att läsa i tidningen.

- Jag hade bestämt att det skulle ske den 26 juli. Det var dagen efter olyckan och samma datum som mitt nya liv började.

Varför ville du fria offentligt?

- Jag ville göra det lite speciellt. Sen vill jag visa att även jag kan få något, att jag är en vanlig människa.

Lotta rördes till tårar redan innan hon läst så långt att hon förstod att det var ett frieri.

- Men när jag slutat böla sa jag ja, säger hon och tar sig åt magen.

- Jo, jag är i sjunde månaden nu.

MARIA RINGBORG

Mer läsning

Annons