Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oljan säkrad och Saddam störtad

Annons

Framtiden är höljd i dunkel men ett vet man. Fortsättning följer med storpolitiska konsekvenser för överskådlig tid.

Visserligen är ett år ett kort tidsperspektiv, men ändå ett tidsperspektiv för att utvärdera vad som uppnåtts och vad det kostat för att uppnå detta.

För dem, däribland undertecknad, som menade och hävdade att det primära skälet för interventionen var att behärska landets oljetillgångar, får interventionen ses som framgångsrik för att uppnå detta mål. USA behärskar nu och har full kontroll av landets oljetillgångar, liksom ledningarna för oljans väg till utskeppningshamnarna för vidare transport till USA.

Oljeutvinningen i Irak har nu snart uppnått rekordhöga 2,8 miljoner fat om dagen (cirka 3,9 procent av världskonsumtionen, cirka 14,2 procent av USAs konsumtion).

Trots det har USAs reservlager av bensin nått bottennivåer medan priset på råolja, det så kallade WTI-priset, nått rekordnivåer på 38 USD per fat.

Uppenbarligen hyser USA förhoppning, att inom en nära framtid kunna mångfaldiga denna brandskattning av Iraks oljetillgångar, innan även de börjar sina om några år. Alldeles som skett med USAs egna oljetillgångar.

Därutöver, nog så viktigt, har USA i Irak utöver Pakistan, fått en plattform för att militärt behärska jordens förmodligen största resterande olje- och gastillgångar runt Kaspiska havet. Det får med all säkerhet ännu större återverkningar på världsmarknadspriset på råolja och naturgas de närmaste åren.

Som en positiv bieffekt av interventionen av Irak får anses vara, att en grym diktator störtats och att det konstaterats, att han inte har några löss i skägget. Bara det är värt sitt pris. Vidare, som en positiv bieffekt får ses, att befolkningen i främst USA och Storbritannien nu befriats från oron av ett nära förestående angrepp från Irak med massförstörelsevapen. Liksom att risken och oron för terrorattentat utanför Iraks territorium rimligen borde ha minskat.

Av de anfallande soldaterna har snart 600 dödats, några har begått självmord, närmare 3 000 allvarligt fysiskt skadats förutom alla dem, som drabbats av traumatisk livslång skada. I svallvågorna från interventionen har dessutom några hundra civila Madridbor fått sätta livet till liksom FN-personal.

Att uppskattningsvis cirka tiotusen av Iraks civilbefolkning dödats alternativt allvarligt skadats, förutom en enorm materiell förstörelse, har kanske mindre betydelse för dem som försvarar interventionen. Det är att beklaga, att Iraks befolkning inte till fullo insett värdet av att Saddam Hussein störtats.

I stället för befriare betraktar alltför många de intervenerande trupperna som inkräktare och fiender.

Till ytterlighet rättfärdigar Sveriges utrikesminister Laila Freivald befolkningens motstånd mot de utländska truppernas närvaro i landet och betecknar deras terrordåd mot inkräktarna som "legitimt civilt motstånd". I logikens namn borde hon inte så kraftfullt fördöma det civila motståndet i form av terrordåd, när de utförs utanför Iraks territorium.

Vi får hoppas, att på domens dag Blairs och Bushs brott mot det åttonde budordet "Du skall inte vittna falskt mot din nästa", som en förmildrande omständighet kan åberopa jesuiternas valspråk att "ändamålet helgade ändå medlet".

OLLE NELSON

Mer läsning

Annons