Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Okunnighet om viktiga sakfrågor

Annons

Man rör ihop begreppen och man misstolkar lagparagrafer. Det skrämmande i sammanhanget är att den nya artikeln skrivits av personer som rimligen ska behärska sakfrågorna. Skillnaden mellan fiskerätt och fiskeintresse, det vill säga skillnaden på att äga en del av ett vatten och på att ha intressen av att hela vattensystemet fungerar, är inget nytt. Redan 1734 års lag gav jordägaren tillåtelse att nyttja vattnet över sin mark och grund så länge han inte skadade andra intressen.

Redan då förstod man att man inte kan nyttja en lokal bit av ett vatten utan att påverka andras intressen. Från och med 1918 års vattenlag är reglerna för prövning och ersättningar klara. Innan man kommer till miljödomstolen (tidigare vattendomstolen) ska de enskilda intressena ha ersatts. Dessa ersättningar kan vara att sökanden endera köper fiskerätten eller betalar intrångsersättning som engångsersättning i form av pengar eller åtgärder eller som årliga ersättning i form av pengar eller åtgärder.

Inom Dalarna finns det exempel inom hela skalan från mycket låga engångsersättningar till årliga ersättningar värda miljonbelopp. Det enskilda fiskeintresset som fiskevårdsområdena representerar ska alltid vara ersatt innan prövningsprocessen startar. Detta ingår i begreppet "sökanden ska ha rådighet över vattnet". Det allmänna fiskeintresset, det vill säga staten - vi alla - de kommande generationerna, kan inte köpas ut före processen utan måste alltid genom domen ersättas med åtgärder eller pengar.

Åtgärderna är ofta utsättningar av fisk (som ju fiskerättsägarna säljer fiskekort på) eller pengar som fonderas. En mindre del av de fonderade pengarna kan avsättas till fiskforskning (som fiskerättsägarna har nytta av) men den större delen avsätts till att betala lokala projekt (som fiskerättsägarna genomför). På detta sätt får fiskerättsägarna först den enskilda ersättningen, som de gör vad de vill med, och sedan får de tillgång till den allmänna ersättningen på villkor att de först ansöker om det och presenterar en vettig plan och sedan gör det som domen säger för vilket myndigheterna är kontrollant och kassör.

Det faktum att man glömt att farfar eller morfar fått ersättning för fisket för 50 år sedan innebär inte att fisket inte är ersatt. Det är för övrigt så att man inte kan ompröva en gammal dom med utgångspunkten att fiskerättsägarna vill ha mera ersättning för det enskilda fiskeintresset - lagen tillåter inte det. Däremot så kan en vattendom omprövas om myndigheterna kan visa att det allmänna fiskeintresset bör få högre ersättning. Å andra sidan så är det ju åter så att det i slutänden är fiskerättsägarna som får nyttan av den allmänna ersättningen.

Med ovanstående som bakgrund finner jag det djupt oroande att officiella representanter för Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg endera är så okunniga om viktiga sakfrågor eller så tydligt tar avstånd från nu gällande lagar och flersekelgamla lagtraditioner och nu ägnar sig åt att skapa konfrontation och oenighet inom fiskevården. I mitt dagliga arbete där jag dagligen samtalar med representanter för en eller flera av länets 70 fiskevårdsområdesföreningar upplever jag inga anledningar till konfrontation. I mitt arbete där jag årligen tillstyrker utbetalningar av dessa allmänna ersättningar för sammanlagt flera hundra tusen kronor upplever jag endast att fiskerättsägarna är positiva till att få tillgång till dessa ersättningar och att man inte upplever kravet på att göra vettig fiskevård för pengarna som en belastning utan enbart som sunt.

Om politikerna i Sveriges riksdag vill förbättra situationen så bör de ge de berörda myndigheterna ökade, men riktade, resurser för att orka med att ompröva alla gamla vattendomar och på så sätt höja de allmänna ersättningarna till fromma för fiskevården. Då kan vi tillsammans skapa förbättrade möjligheter för Sverige att bygga upp och bygga ut den sportfiskebaserade turismen, en viktig del av aktivitetsturismen, som den näring som den svenska landsbygden behöver så väl. Vi behöver enighet, vi behöver inte konfrontation.

ULF PIERROU

Mer läsning

Annons