Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödesdiger nolltolerans mot sjukdom

Annons

Det skrivs mycket nu om att folk har blivit friskare i olika kommuner. Jag skulle väldigt gärna ha receptet på denna dundermedicin.

Visst finns det människor som tacksamt tar emot rehabilitering och kan sedan förhoppningsvis jobba, till viss del i alla fall. Sedan finns det de som har jobbat, och får en sjukdom (jag) och bara nekas sjukskrivning.

Så här är vi inte uppfostrade väl? Rätt ska väl vara rätt?

Jag fick för 16 år sedan en kronisk tarmsjukdom som beter sig som om man vore magsjuk. Tarmen är alltså totalt oberäknelig. Tänk er promenader, simning, etcetera. Den kan slå till när och var som helst.

Alla som varit magsjuka vet också hur man känner sig när man setat några vändor.

I alla fall så har jag fått flera barn, och nu efter föräldraledighet så var det dags att söka sig ut på arbetsmarknaden. Hur kan jag då erbjuda mina tjänster så att det känns rätt mot arbetsgivaren? Och mig själv?

Jag diskuterar med min tarmläkare, som är överläkare och specialist på bl a Falu lasarett: "Svårt att bedöma men om vi provar att börja med 50 procent arbete.

Visst, jag fick alltså sjukintyg från 1 mars och kontaktar arbetsförmedlingen. Vi har ett möte tillsammans med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och jag. Vi gör upp en plan. Flera möten med vägledare och handledare. Vi söker jobb.

Tycker att jag gjort allt i rätt ordning. Men döm om min förvåning. Nu är det juni och inga pengar kommer det någonstans ifrån. Jag har flera barn och räkningar som inte vill vänta.

Plötsligt dimper det ner ett brev från försäkringskassan: Jag är nog så arbetsför att ta heltidsjobb, har de pratat sig fram till. Till exempel något administrativt eller reception.

Vad var specialistens sjukintyg värt? Jag läste upp brevet för min handläggare på arbetsförmedlingen, han hade samma dag haft en snickare som också fått ett administrativt jobb som rekommendation. Så det är visst inne nu.

Brevet jag fick var inget beslut, så jag fick komma med synpunkter. Jag tog kontakt med den från försäkringskassan som var med vid första mötet. Hon ringer tillbaka: De ändrade sig inte och skulle så heller inte göra fast jag skickade in mina synpunkter. De följde väl bara regelboken.

Själv bor jag i Gagnef och besluten tas i Falun. Beslutsfattarna har inte kontaktat mig eller min läkare, utan grundar sig på journalerna. Hur min vardag ser ut inom toalettens fyra väggar, det skiter de i - på rent svenska.

Detta är maktmissbruk och jag tycker inte att vi ska tolerera denna behandling av översittare. De vill skyffla undan problemen, till vad? Socialen, eller?

Jag har räkningar, hushåll med fem barn och inga pengar sedan slutet på februari. Jo just ja, en himla massa barnbidrag förstås.

Så gott folk, se till att inte drabbas av någon kronisk sjukdom. Jag har heller inte beställt detta otrevliga handikapp och skulle mycket hellre vara frisk och fri att kunna jobba.

Så jag tar gärna emot råd hur jag ska gå tillväga, eller receptet.

FRUSTRERAD

Mer läsning

Annons