Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och där stod vi med lång näsa

Annons

I slutet av 1960- eller om det var i början av 70-talet, utkom det statligt ägda Vattenfall med falskpropagandan: Satsa på elkraften, desto fler som lyder rådet, ju billigare blir elförbrukningskostnaderna för alla.

Sedermera har vi dock fått erfara att det burit åt motsatta hållet.

Oms blev moms med ökade skattebördor som följd, även på elförbrukningen. De som fick känna sig mest lurade, var småkonsumenterna som bland annat bytte ut sina mer ekonomiskt fördelaktiga värmekällor (kakelugnar, vedspisar och kaminer) mot elelement.

Det skulle ju som sagt bli billigare, men också mer hygieniskt, renligare och bekvämare. Dessutom såg man till att med fasta avgifter skapa ett system, som med själva elbesparingsdelen inte kostnadsmässigt finns möjligheter att väsentligt påverka.

Bland alla skäl för höjda elpriser, kan konstateras elföretagens stöd av vädergudarna. I denna sammansvärjning sommartid finns tre huvudargument:

Ett, för lite nederbörd.

Två, för mycket nederbörd, då konsumenten måste förstå att lagerhållningen av vattenmängderna måste leda till prisökningar.

Tre, om det kommit tillräckligt med nederbörd kan det låta som när en underhuggare av maktkomplexet Vattenfall motiverade eventuella ökningar av elpriserna med: "Tillgången på vatten har visserligen varit god, men dessvärre har det våta hamnat på fel ställen".

Vattenfall med de underlydande elföretagen har lyckats skapa ett system, där de ständigt ökande miljardvinsterna rullar in. Konsumenterna kan endast hjälplösa stå och se på lurendrejeriet, men ändå inte göra sig oberoende av utsugarna.

JAN FORSBERG

Mer läsning

Annons