Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt år - nya villkor

Annons

Årets sista skälvande timmar - det är märkligt vad ett år går snabbt. Inget blir som förr och tur är väl det. När min mamma tjänade piga hos landsfiskalen, skulle zinkdiskbänken skuras och putsas blank, vedspisen svärtas och golven såpas till nyårskvällens festligheter.

Servetterna skulle brytas på speciellt sätt, tunga ekbordet dukas med damast, silvret ligga vackert blänkande och kristallglasen fick inte visa minsta fläck.

Supén skulle stå rykande varm när gästerna anlände. Pigan, som skyndat sen arla morgonstund, stod i hallen och välkomnade, med galgar till tunga pälsar, över-rockar och hattar. Och tro inte att hon fick träffa sin käresta vid tolvslaget.

Oh, nej! Då skulle pigan diska och vänligt le, även om någon överförfriskad herre nöp henne i stjärten.

Lönen för mödan, arbete nästan en hel nyårsnatt, var liten och usel, men pigan skulle le, niga och tacka.

Tider förändras. Min barndoms nyårsaftnar var relativt enkla, i stort sett en kväll som alla andra.

Radiotjänsts farbror Sven Jerring skickade hälsningar till hela världen. Varm choklad med vispgrädde väntade stelfrusna ungar, som i timmar Òåkt korkmatta" i snörika backar.

Märkvärdigare än så blev inga nyårskvällar. Men ingen var missnöjd.

Farmor bar samma förkläde som alla andra dagar.

Farfar stärkte sig med en nubbe, tog på sig skinnfracken och bar in ved.

Pappa pressade gabardinbyxorna och mamma bar samma röda klänning som på julaftonen, men dukade och lagade lite extra festlig mat.

Nu är nyår ett enda stort bubbel. På med frasande festblåsan, fram med svandunet, partaj, aj,aj. Fyyrverkerier och smällare.

Hummer och champangne - nästan självklart!

Tänk om jag inte vill kränga på mig någon festblåsa, linda halsen med stickande svandun, dricka champangne eller ge nyårslöfte? Som aldrig hålls...

Om jag inte missminner mig gavs det något fjolårslöfte om fettsnålare liv, extra motionspass, mindre gnäll, mer kärlek och omsorg - till alla.

Hur det blev?

Tja, sisådär. Brutna löften både här och där. Skuld-känslor tycks konstanta. God omsorg tar tid och kraft.

Pappa satt där han satt, med pipan i mungipan, Greve Hamiltons tobak och blinda ögon.

Femtio mil bort.

På hemmet, med svidande personalbrist, där de inte ens hade tid att köpa ett rör bubblande C-vitamin.

Våra barn och barnbarn sliter sig halvt fördärvade. På jobbet och i skolan.

Stressade och pressade själar hinner knappt tänka på hur de ska fördela sin tid.

Unga kvinnor törs knappt bli med barn. De väntar, för att det i Perssons Sverige är motigt att bli - och vara - småbarnsförälder i biologiskt önskvärd ålder.

Gårdagens trygga barnvaktande farmödrar har flyttat utomlands eller till Skåne.

Mormödrar semestrar i Spanien eller reser med ryggsäck till Toscana.

Till detta, bostadsbrist och osäkra projekt-jobb för de unga.

Med tid kommer säkert råd, som rensar bort samhällelig unkenhet.

För att avrunda ett gammalt år - inför ett nytt fräscht, önskar jag - att kvinnokraft får bubbla - som champanjepärlor i ett vackert glas!!!

Kära läsare.

GOTT NYTT ÅR!

GITTAN KNIFSTRÖM NORDEN VARVAR KÅSERIER OCH KRÖNIKOR MED STÄNK AV LIVSSANNINGAR, IRONI OCH HUMOR. PLOCKAR GÄRNA UR EGNA OCH ANDRAS VARDAGSGÖMMOR, ÄLSKAR ATT SNUBBLA ÖVER TÄNKVÄRDA LIVSSTYCKEN. SYNPUNKTE

Mer läsning

Annons