Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Nya" vuxenutbildningen

Annons

Jag har genomlidit 70-talets drömmar om att utbildningen skulle kunna bli en plattform för politisk förändring, till 90-talets näringslivsorienterade uppfattningar. Dessa går ofta ut på att utbildning och folkbildning är produkter som ska framställas i konkurrens på marknaden.

Marknaden, förändringsbenägenhet, flexibilitet etcetera är begrepp som ofta styr tänkandet hos även de offentliga utbildningsinstitutionerna, de som genom ett kommunalt uppdrag ska betjäna medborgarna i kommunen med god utbildning, grundad i vetenskap och erfarenhet.

De lärare som arbetar med detta uppdrag får allt oftare höra att de är bakåtsträvare, att de inte förstår att ett nytt samhälle kräver nya "metoder". Oftast - vilket är litet märkligt - framförs nya "rön" av fackpedagoger och tjänstemän utan direkt erfarenhet av verksamheten. Den grundläggande tesen tycks vara att verkligheten (alltså det som finns utanför skolan) förändras oavbrutet och därför måste undervisningen och organisationen av denna förändras.

Detta begriper inte lärarna. Sålunda är dessa konservativa, till och med bakåtsträvare.

På min arbetsplats kretsar sig de nya "idéerna"' kring hur man ska kunna mäta lärarens arbete i pengar, det vill säga hur stora intäkter denne kan dra in. Eventuella svårigheter med att "implementera" det nya tänkandet kan alltid förklaras med att "de jävla lärarna" (sic) inte förstår verkligheten.

Det kanske är just det de gör.

Den så kallade verkligheten ser nog annorlunda ut beroende på från vilket håll man observerar den. Från min position har jag observerat gravt handikappade som vunnit respekt och kunskaper, arbetslösa som fått en ny chans, "dropouts" som kommit igen och gått vidare. Dessa observationer har jag gjort i organisationer präglade av hängivenhet till uppgiften, trohet till uppdraget och insiktsfullhet grundad på erfarenhet, noggrannhet, kompetens och respekt för medarbetare.

I kommunen arbetar nu en utredningsgrupp med syfte att mycket snabbt utarbeta ett förslag till hur vuxenutbildningen i Falu kommun ska organiseras. Jag hoppas att utredningen inte har så bråttom, att den lyssnar på studerande och lärare, att den agerar med vett och sans. Kort sagt - att den är kompetent.

Jag lever i en kommun med anspråk på att vara kulturkommun och inbillar mig att detta inte enbart handlar om att bevara byggnader och andra föremål. Det måste finnas något annat också. Kanske bevarandet av en mänsklig relationskultur grundad på rättframhet, ärlighet, yrkeskompetens och respekt för lagar och avtal. Detta bevarande av gamla värden borde omfatta hela kommunens verksamhet, uppträdande och attityder. Människor som arbetar här med ärligt uppsåt skulle kunna delta i samtal kring sitt arbete utan att bli offentligt beljugna, utan att i sitt dagliga arbete tvingas öda kraft på att förklara att de inte är bakåtsträvare utan önskar utveckling i samarbete med sina chefer, att avtal och överenskommelser hålls, att kommunens företrädare på ett öppet och ärligt sätt önskar detta.

Ska det va så jävla svårt?

ULF LINDQVIST

Mer läsning

Annons