Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny sjuklön - inget friskt förslag

Annons

I FK debatt i lördags kunde vi läsa om de invändningar som Företagarnas riksorganisation, FR, i Dalarna har mot Jan Rydhs förslag "En handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet". FR vill sätta punkt för de 60 dagars sjuklöneansvar som förslaget lägger på företag. Visst ska vi sätta punkt för förslaget. Men vi kan inte blunda för problemet. Långtidssjukskrivningar kostar samhället, oss alla, 120-140 miljarder kronor per år. Det är ett faktum. Ett problem som måste lösas av oss alla och inte av någon annan.

Att aktivt verka för förbättrad hälsa är allas angelägenhet. Ingen torde kunna invända mot detta. Den viktiga frågan är hur man gör och var ansvaret ska ligga. Förverkligas förslaget kommer bördan på alla skattebetalare, såväl företag som enskilda, att åter öka och det är knappast det som Sverige behöver. Här finns en akut risk för ökad utslagning och utflyttning av företag och därmed arbetstillfällen. Förslaget är en teoretisk modell, som aldrig bör omsättas i praktiken.

Redan nuvarande regler med ett arbetsgivaransvar vid sjukdom under 14 dagar är betungande. En fyrdubbling till 60 dagar leder - utan någon som helst överdrift - till en förödande situation. Givetvis drabbas inte alla företag och verksamheter lika illa, men många drabbas onödigt hårt och förslaget hotar att bli ett mycket stort hinder för framtida tillväxt.

Att tro att ett problem blir mindre bara det inte drabbar det egna intresset är att blunda för helheten. Svenskt Näringsliv menar att alla drabbas. Näringslivet direkt genom ökade kostnader för företag, såväl stora som mindre, men också hela det övriga samhället indirekt genom ökade kostnader för den offentliga sektorn som vi alla tillsammans bekostar via skatter och avgifter. Att lösa problemet genom att skyffla över det på någon annan är ingen dellösning. Det är en dålig lösning.

Ska då inte företag göra sitt yttersta för att skapa en bra arbetsmiljö? Visst, men enbart en god arbetsmiljö är ingen universalmedicin mot långvariga och kostsamma sjukersättningar. Det är viktigt att poängtera att det bara är en del av sjukfrånvaron - en liten del - som det står i företagens makt att påverka.

Genom olika studier vet vi att orsakerna till långtidssjukskrivningar är flera. Merparten av dessa genereras utanför arbetet. Det kan vara allt från skador i trafiken via skador under sport och idrott på fritiden till sociala problem och missbruk i olika former.

En viktig princip måste därför vara att den som äger problemet löser det. Vi måste undvika rutinmässiga sjukskrivningar. Vi måste också ta bort och ändra regler och metoder som försvårar åtgärder i bakomliggande orsaker. Vi måste utveckla effektiva och rättvisa försäkringssystem som finansieras och administreras av den part som är berörd. Detta görs och har gjorts i andra länder och det måste gå att göra i Sverige.

Alla nya system måste inriktas mot att belöna goda initiativ och effektiva lösningar. Vi måste undvika system vars konstruktion riskerar att leda till likviditetsproblem i verksamheter. Det kan till exempel vara fallet när ersättning i ett försäkringssystem regleras så sent att den som redan haft kostnaden är hotad.

När det gäller att åtgärda de orsaker som genereras i arbetet finns på nära håll intressanta exempel att studera. Svenskt Näringsliv och SIF genomförde nyligen ett gemensamt seminarium i Falun under rubriken "Från långtidssjuk till långtidsfrisk". Där visade till exempel Jonny Johnsson, företagsläkare vid StoraEnso Fors, hur man där lyckats vända den negativa utvecklingen och radikalt minska andelen långtidssjuka. Man arbetar med att förbättra ledarskap och att öka enskildas delaktighet och ansvar. Resultaten är minst sagt imponerande. I Fors har man alltså på eget initiativ redan uppnått mycket av det som Rydhs utredning pekar på som önskvärda mål och man har gjort detta på helt frivillig grund.

Det goda exemplet i Fors förtjänar stor uppmärksamhet och bör kunna vara en inspiration för andra. Kanske kan en ökad exponering av metoder och resultat ge större effekter än de förslag som Rydhs utredning lämnar. I vart fall borde det vara en möjlighet som kan diskuteras och prövas innan nya kostsamma regelverk införs.

Det finns ingen orsak att ifrågasätta Jan Rydhs goda vilja när det gäller att förbättra hälsoläget i Sverige. Men inför förslagets metoder finns det all anledning att uttrycka mycket stor tveksamhet och oro. Inget tyder nämligen på att ökade kostnader för företag - i vissa fall ren utslagning - ger ett bättre hälsotillstånd för någon. Allra minst för de anställda i företagen.

CARL STRÖM

Mer läsning

Annons