Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny Morapräst på två hjul

Annons

Det ser inte ut som en prästbostad. På gården utanför det lilla huset i Siljansnäs står två blänkande hojar, bland bråten på marken vilar en uttjänt toalett. Jag knackar på dörren som öppnas av en till synes ung 48-åring. Här bor Lena Båt, präst sedan tre veckor.

- Ursäkta röran här, vi renoverar, förklarar hon med ett leende.

Vi sätter oss i köket där en av kattungarna frenetiskt irrar runt på golvet. Lena berättar om de stora förändringarna i livet.

Fram till 1990 bodde hon med man och barn utanför Stockholm och jobbade som sekreterare på olika företag. På den tiden fanns inte begreppet utbränd, men så här i efterhand inser hon att detta var vad hon blev. Fast besluten att byta hemort, pekade hon slumpmässigt på Sverigekartan: Siljan. Hon hamnade i Siljansnäs och hade kommit för att stanna. Den stilla bygden, vackert belägen vid Byrviken, är nu hennes hem. Två av hennes fem barn, som är mellan 16 och 30 år gamla, bor kvar i trakten. De andra har rört sig ut i världen. Hon har också två barnbarn och ett tredje på väg. I våras gifte hon sig med Bosse, som hon delar det lilla huset vid sjön med. Och nu är hon alltså ny präst i Mora efter sju års studier.

- Jag har ju väntat på det här i så många år och jag känner mig priviligerad att få vara i Mora, säger hon.

Under hela livet har hon varit aktiv i kyrkan, sjungit i kyrkokörer och träffat många präster. Så slog det henne en dag att präster inte alls måste sitta i en avskild kammare i dunkelt ljus och lusläsa bibeln.

- De har ju familj och lever normala liv, mitt ibland människorna.

Så om de kunde vara präster, skulle väl hon också klara det. Sin teologiexamen tog hon i Stockholm, sedan praktiserade hon i Mora och Orsa. Att arbeta som präst i Moratrakten var ett självklart val.

- Jag tycker det ett bra stift. Det är en folkkyrka som är öppen för alla männsikor. Jag vill sprida glädje och kärlek här och vara med människor i både sorg och i lycka, säger hon.

Under det första året får Lena Båt lön av Västerås stift, sedan är det dags att söka anställning vid en församling. Idag är tjänsten på Sollerön ledig.

- Det är inte otänkbart att jag hamnar på Sollerön. Jag vill ge både mig själv och Solleröborna en chans, säger hon glatt.

Människorna runt Siljan har något speciellt, menar hon. Det handlar om nyfikenheten, frågvisheten, något hon hade hört talas om innan flytten hit för 15 år sedan. Storstadsborna menade att "där uppe kan du väl inte bo". Men nu är hon en del av Dalarna. Ledordet för henne är ödmjukhet, och som präst vill hon vara ute bland människorna. Hon tror på nära kontakt.

- Man måste söka upp varandra och våga vara människor och inte gömma sig bakom datorer.

Idag finns nästan lika många manliga som kvinnliga präster i Sverige, men ändå engagerar frågan henne, då kvinnoprästmotståndet fortfarande finns i samhället.

- Men var ligger människovärdet i de tankarna? undrar hon eftertänksamt.

Bikeriders for Jesus är titeln på en bok som står i en hylla i köket. Den handlar om kristna knuttar i USA. Lena älskar motorcyklar, och för två veckor sedan skaffade hon sig en egen Yamaha Virago. Än så länge övningskör hon med Bosse, men snart har hon eget motorcykelkort. Så i framtiden får dalfolket hålla utkik efter en präst på två hjul, för en framtid som präst i Dalarna blir det.

- Som präst är man med människor hela livet, från födseln till döden. Tänk att få konfirmera samma person som jag en gång döpt, säger hon.

JONAS GREN

Mer läsning

Annons