Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu vaktar sonen i Vika

Annons

- Nu får jag gå till kyrkan och vara som folk, konstaterar Sigge som avtackas på annandag påsk.

Visst kommer det att kännas konstigt, men ångest för sysslolöshet har han inte. Fritidshuset och fyra barnbarn behöver vakt och vård.

Det är förstås inte i egenskap av son som Peter Sahlander fått jobbet som kyrkvaktare i Vika. Man har tittat noga på meriter. Han var en av 51 sökande och en av fem som kallades till intervju.

Att tjänster som kyrkvaktare är populära förstår herrarna Sahlander.

- Det är kontakten med folk som är det bästa, man får ut så mycket av det. Prästerna har många möten, ofta är det vi som får ta hand om folk som kommer hit. Det är viktigt att ta sig tid även om man inte har tid, att vara lyhörd och lyssna, säger Sigge som hunnit med 800 begravningar och förmodligen lika många dop.

Även Peter Sahlander tycker om att möta människor.

- Och så är det känslan av frihet, säger Peter.

Som kyrkvaktare får han ansvar för kyrkogården, kyrkan och övriga byggnader, till exempel Siggeboden där redskapen förvaras. Han sköter också gravboken, maskinservice och en del administration.

- Jag måste ju kolla om gubben varit tokig som hållit på i 38 år, skojar Peter.

Han ser inget problem med att efterträda pappa. Deras relation är god och Sigge är inte någon dryg besserwisser.

- Annars hade jag inte tagit jobbet. Det är skönt att ha honom som en resurs, säger Peter.

Sigge började i april 1967. Innan dess jobbade han på Dellners, men trivdes inte inomhus. För 38 år sedan hade han 1 338 kronor i månaden, nu är han uppe över 19 000 kronor.

- Seder och bruk har blivit mjukare, säger Sigge som sett strikta gudstjänster förvandlas till friare musikandakter.

När han började var hans konfirmationspräst Gunnar Hedin kyrkoherde. Tills dess hade hög hatt och svart rock gällt vid begravningar. Lite magstarkt, tyckte Hedin, som var glad när Sahlander gärna avstod, för då slapp herden också hatten.

Sigge bytte också med tiden den obligatoriska svarta slipsen mot en grå, och fick kritik för det. Med tiden blev den blå med mönster, och det blir också Peters modell. Grå byxor och tröja går numera bra en vanlig gudstjänst, men vid bröllop och begravning gäller svart kostym.

- Man ska inte se ut som en slabbedask, folk ska inte reta sig. Vi ska tillföra högtidlighet, säger Sigge.

Nu tar Peter över den plats längst bak till höger i kyrkbänkarna som är kyrkvaktarens. Detta sker trots att han för ungefär tio år sedan avgav ett högtidligt löfte om att aldrig ta över efter farsan och aldrig flytta tillbaka till Vika.

Nu är han där, med kyrktaket inom synhåll.

Sigge slutar på annandag påsk. Då ska han inte behöva släcka och plocka undan, lovar Peter. Det blir i stället kyrklunch för allmänheten efter avtackningen.

Mer läsning

Annons