Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu tränar och pluggar Rodion för framtiden

Annons

Tre trappor upp i ett hyreshus i Kumla bor Rodion tillsammans med mamma och pappa.

Faina och Andrey Popov hälsar bekant. Vi har träffats flera gånger under deras långa och plågsamma väntan på uppehållstillstånd, under den period då familjen var gömd någonstans i Falu kommun, efter flera avslag från Utlänningsnämnden.

15-årige Rodion var också med när vi kom på besök, men det minns han inte. Bilden på honom i sängen är publicerad många gånger i tidningen. Ibland har det handlat om familjen Popov, men många gånger blev han en symbolbild för de apatiska flyktingbarnen.

Under 18 månader låg han där, vänd mot väggen under sitt molntäcke, sondmatad via en slang ner i magen.

- Jag vill inte minnas den där tiden, säger Faina Popova och gör en gest som om hon kastar något över axeln.

Hon läser på asylkommittéernas hemsida ibland, men mår dåligt av att läsa om dem som fortfarande lever i otrygghet.

För ett år sedan fick familjen äntligen det permanenta uppehållstillståndet, det magiska PUT, som tillät dem att leva fritt i Sverige och undanröjde hotet om avvisning till Kazakstan.

Föräldrarna kunde förmedla hopp till Rodion, och långsamt började han återvända till vardagen.

Han fick lära sig äta, lite i taget, mjuk mat till att börja med. I början spydde han mycket.

Beskedet kom i december förra året. I mars flyttade familjen från Avesta till Kumla. De ville börja på nytt, och kände några familjer i den lilla staden söder om Örebro.

-Kompisar och grannar i Avesta frågade om Rodion hela tiden. Här har vi inte berättat att han varit sjuk, säger Andrey Popov.

Han minns hur svag sonen var i mars.

- Han kunde bara gå 100 meter, sedan fick han ont i benen, i huvudet och i ryggen, berättar Andrey.

Långsamt tränade Rodion Popov upp sina muskler. I början behövdes stödstrumpor när han spelade fotboll.

- Jag fick ha en sorts gummigrejor på vaderna när jag tränade, för musklerna liksom lossnade från benen, säger Rodion.

De behövs inte längre. Rodion tränar fotboll fyra till fem gånger i veckan och har matcher i helgerna. Spelar för IFK Kumla i pojk-allsvenskan och siktar på A-laget.

Fotboll var favoritsporten redan som liten i Kazakstan. Storebror Anton var en förebild. Han som nu fyllt 21 år och pluggar ekonomi på högskolan i Karlstad.

- Typ ett år säger tränaren att det tar innan jag är riktigt upptränad, säger Rodion.

Apropå fotboll berättar vi att familjen Popov påminner mycket om den flyktingfamilj som finns med i den pjäs som spelas på Dalateaterns just nu: Samtidigt i Dalarna. Där lillebror hela tiden studsar en boll, tills han blir liggande apatisk i sin säng.

Jaså, säger Andrey Popov förvånad. Just ja. Han var ju iväg med Ragnhild Pohanka och pratade med någon som var regissör på teatern.

Nej, Rodion Popov minns inte så mycket från de 1,5 år som han var sängliggande. Han har svårt att beskriva den tiden. Det var som att ligga i dvala. Han minns sina föräldrars röster, att folk rörde sig runt honom.

- Jag var ju inte död. Jag minns att jag var sjuk och svag och inte ville leva mer. Att jag bara ville sova. Man ger upp, säger Rodion.

Han har tagit igen den skoltid han missade och studerar med jämnåriga i nionde klass. Pappa Andrey är glad efter det utvecklingssamtal som familjen hade med Rodions mentor dagen innan. Sonen har betyg som räcker för IT-programmet på gymnasiet.

Rodion vill gärna syssla med datorer i framtiden, i den branschen finns massor av jobb.

Mentorn tyckte dock att Rodion ska läsa lite mer, för språkets skull. 15-åringen talar god svenska och hjälper föräldrarna att översätta när deras ordförråd tryter.

- Ung dator, gammal dator, säger Andrey och klappar först Rodion och sedan sig själv på huvudet.

Familjen ler och skojar mycket. De trivs i Kumla, en fin och lugn stad. På balkongen på tredje våningen kan Andrey ta rökpaus och Faina njuta av utsikten.

- Krasivaja, säger hon och illustrerar den vida vyn med utbredda armar. Vackert.

Faina säger att hon också borde läsa på svenska, men det är så svårt. Hon blev glatt överraskad av biblioteket i Kumla som har 200 böcker på ryska. Många fler än i Falun.

Det beror på de ryskspråkiga interner på fängelset som beställer böckerna. Ofta skriver de recensioner på försättsbladen.

-Det är väl tråkigt att sitta inlåst. De vill dela sina tankar med någon, säger Andrey.

Att han ännu inte fått något riktigt jobb oroar honom lite. Han varvar Komvux-studier med praktik. Hemma i Kazakstan var han ingenjör. Nu funderar han på att ta körkort för lastbil och ratta något stort till Leningrad. Han ska försöka klara teoriprovet dagen därpå. Andrey Popov vill inte sitta hemma. Han vill bygga en framtid.

Vi blir bjudna på kvällsmat. Faina lagar plov, en välsmakande risrätt med kött och morötter. Andrey bidrar med Karl Johan-svampar som han lagt in med ättika, salt, svartpeppar, dill och lagerblad.

- Han plockar hela sommaren, säger Faina och låter som om hon beskriver någon som är lite knäpp. Fast hon vet att det bara är en del av makens försvenskning.

Julen då? Hur blir den? Jo, familjen tillhör ju rysk-ortodoxa kyrkan. Fast mormodern fick lov att smyga sig till kyrkan för att döpa Andrey och han fick inte knysta om det när han var med i pionjärerna och komsomol.

Enligt den ryska traditionen klär man julträdet den sista december i samband med nyårsfirandet. Sedan blir det champagne, vodka och konjak.

- Men i år ska vi klä granen dagen före julafton. Det är jag som bestämmer det, säger Rodion Popov.

Mer läsning

Annons