Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu tar ridklubben penseln och hammaren i egna händer

Annons

Kommunen äger byggnaderna, som Ludvika Ridklubb driver sin verksamhet i. För 20 år sedan lovades klubben en kaféteria, som var inräknad i detaljplanen då den gamla ladugården blev ridhus.

Någon kaféteria blev det aldrig. Ridskolechefen Anni Staack Israelsson och många med henne ger emellertid inte upp.

- Verksamheten är större nu, än den var för tjugo år sedan, ändå har inte en bräda har bytts här i ridhuset.

- Verksamheten begränsas som det är nu. Vi har för få hästar för att kunna expandera och samtidigt för dåligt utrymme för att ta in nya hästar.

- Vi lever på 2005-talet, så vi kanske skulle kunna få expandera lite för att verksamheten ska kunna överleva.

Bland det som faktiskt har gjorts från kommunens håll, nämner ridskolechefen korridorsdörren, som förut öppnades i fel riktning. Ridskoleeleverna kunde tidigare klämma sig där.

Dörren har nu vänts. För tre år sedan avsattes även pengar till att måla fasaden.

Dessvärre användes då fel sorts färg - en plastfärg som flagnade.

Ett domartorn, som vid renoveringstillfället var fallfärdigt byggdes också upp.

- Men det är inte det, som behövs mest just nu, konstaterar Israelsson.

Vad som behövs är - förutom kaféterian - teorisalar, upprustning av toaletterna och duschutrymmena och elektriker, som färdigställer i köket.

Där har ridklubbens ordförande Jan Willner och stallchefen Tomas Larsson gjort så mycket eget arbete de kan i väntan på elektrikerna.

- Vi har kommit så långt, som vi kan göra på egen hand. Vi kommer även be om hjälp utifrån med att skrapa av entréfasaden. Om vi gör den här delen, kanske de på kommunen ställer upp med målningen.

Anni Staack Israelsson är dock en obotlig optimist. Hon är inte bitter gentemot Ludvika kommun på något sätt, förklarar hon, även om det känns som att springa i ett ekorrhjul ibland. Det går runt, runt utan att något förändras.

- Vi har ändå en bra dialog med kommunen. De vi har att göra med där är bra, men den byråkratiska processen mal alldeles för långsamt. Så det är inga problem i kommunikationen, men vi behöver mer än bara möten.

Israelsson berättar att ridklubben, som företag, drar in två miljoner kronor om året.

Av den anledningen tycker de att verksamheten borde uppmärksammar mer än vad den gör från kommunens håll.

Verksamheten skulle kunna breddas, med cowboyridning och tömkörning som exempel. Men det är inte aktuellt i dagsläget.

TOBIAS HEDSTRÖM

Mer läsning

Annons