Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ska veden bli till kol

Annons


Ljudet från en motorsåg skär genom skogen från skogsgläntan vid kolarkojan i Garpenberg. Det är Kenneth Aura som sågar virke. Bitarna ska användas för att bygga den mila han och fyra personer till reser.
– Vi är med för att lära oss hur det går till att reda en kolmila, säger Kjell Svärd, som är en av deltagarna.
Initiativet bakom resandet av milan tog Garpenbergs hembygdsförening, som under åren rest flera milor. Karl-Erik Sjöström leder årets arbete och var som liten grabb med och reste kolmilor.
– Fram till 1944 var allmänt att kola. Efter kriget tog det slut. Det kol vi tillverkade gick till bruket i Långshyttan, säger han.
I skogarna kring Garpenberg har människor kolat sedan urminnes tider. Rör man sig i skog och mark är det svårt att inte se gamla kolbottnar. De vittnar om det arbete bönder genom århundranden lagt ner för att driva hyttor och smedjor.
När tidningen kommer på besök har kolarna börjat att bygga en botten. De har lagt ut rundvirke runt mittgubben, som står i mitten.
– Runt den ska vi binda fast störar så det bildas en kanal som vi täpper till efter ha tänt milan. Slutligen lägger vi på granris och kolstybb, säger Karl-Erik Sjöström.
Efter en stund kommer Sivert Bloom ner till milan. Han har med sig barnbarnen Michelle och Léon från Stockholm. Sivert Blooom är också en erfaren kolare och har inget emot att regnet hänger i luften.
– Det är bara bra om det regnar. Stybben blir lättare att arbeta med. Om det är väldigt torrt är det inte roligt att tända med tanke på brandfaran, säger Sivert Bloom.

PEDER SÖDERLUND

Mer läsning

Annons