Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ser vi framåt

Annons

Besvikelsen var stor i det svenska omklädningsrummet efter 2-3-förlusten mot USA.

Killarna ville så väldigt gärna vinna och ta en fin skalp i hemmaturneringen.

Men det finns ingen anledning att deppa.

Då mer att glädjas över det viktiga målet av Fredrik Pettersson, fjorton sekunder från slutet, som betydde kvittering till 2-2 och att Sverige blev grupptvåa.

För hellre ett möte med Tjeckien i Leksand än Finland i Mora i en kvart alla dagar i veckan.

Med finnarna på andra sidan hade det varit en match av karaktären fifty-fifty.

I fjol var det också som bekant Finland som slog ut Sverige i kvartsfinalen.

Mot Tjeckien är det sjuttio-trettio i svensk favör. Det är en procentsats som jag gillar betydligt bättre...

qq

Något som talar för svensk vinst i kväll:

Hemmaplan. I en "vinna-eller-försvinna-match" kan publiken ses som en sjätte utespelare om det är jämnt mot slutet.

Psykologi. Sverige har 2-0 i matcher mot Tjeckien den här säsongen. Först 4-0 i Borlänge och därefter vann Sverige på bortaplan i 4-nationers med 5-3.

Reservkapital. Nicklas Bäckström har efter fyra gruppspelsmatcher fortfarande nollan kvar i målkolumnen. Brynäsaren har snittat futtiga 0,75 poäng per match (kan jämföras med Peter Forsberg 1993 som kom upp i osannolika 4,43 poäng) och det är på tok för klent. Speciellt för en lirare som skulle bli svensk härförare och en av turneringens stora stjärnor.

Jag hoppas att det äntligen lossnar på allvar för "Bäckis".

qq

Den svenska offensiven har varit sisådär.

Efter att förbundskapten Torgny Bendelin plockade bort uppskrivne Nicklas Bergfors och ersatte honom med Robin Lindqvist har den svenska förstakedjan med Lindqvist, Bäckström och Patrik Zackrisson blivit bättre.

Det är fortfarande trion Patric Hörnqvist, Magnus Isaksson och speedkulan Linus Omark som är det stora vapnet inför slutspelet.

Jag är otroligt förtjust i Luleåspelaren Omark. Han har både kunnande och mod för att avgöra mot Tjeckien.

Fredrik Pettersson, Martin Johansson och Patrik Berglund är normalt starka kort bland forwards som måste höja sig ett snäpp om inte JVM ska ta slut.

Om jag hette Vladimir Bednar och var tjeckisk förbundskapten skulle jag noga analysera de svenska backarna. Där finns det klara brister i både rörlighet och aggressivitet.

0-2-målet mot Kanada i premiären var ett tydligt exempel på det och även ett av målen mot USA på nyårsaftonen föranleddes av alltför passivt agerande framför egen kasse.

Backarna måste tuffa till sig, ge målvakten bättre understöd och rensa undan bättre, se till att motståndarna inte får chans att ta returer.

qq

Kritiken omfattar förstås inte Niklas Hjalmarsson, i mina ögon en av detta JVM:s bästa backar. HV-spelaren vet att utnyttja det han är bra på - det fysiska spelet.

Niklas har också ett enormt spelsinne och är duktig med pucken - även om det var en miss från honom som öppnade för USA-kvitteringen till 1-1 senast.

Jag tar sedan för givet att Joel Gistedt vaktar målet mot Tjeckien. Frölundamålvakten är klar etta.

Om Sverige vinner mot Tjeckien väntar mäktiga Ryssland i semifinal på onsdag.

Segraren i mötet mellan USA och Finland får ta sig an Kanada.

Efter gruppspelet känns finalparet givet: Kanada-Ryssland.

Två tungviktigare som har tolv (!) JVM-titlar var på sin meritlista och som får, vilket är nog så viktigt i sammanhanget, en extra vilodag jämfört med övriga, som kommer med en tuff kvart i både huvud och ben.

Jag har från början tippat Kanada men börjar nu vackla. Ryssland är det lag som imponerat mest och som nu får min röst.

CARL-JOHAN GOTH

Mer läsning

Annons