Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Nu känner jag försiktig optimism"

Annons

- Jag fick träffa handläggaren Håkan Eriksson i Stockholm och bara det att man avsatt en halvtimme för mitt besök kändes som ett litet steg framåt, säger Solveig efter mötet.

- Jag hade begärt att få komma ner och berätta om vår situation och visa vissa dokument. Det känns mycket bättre att få tala med någon av de ansvariga än all denna skriftväxling som blir mera opersonlig.

Egentligen skulle Lisa och hennes tre minderåriga flickor ha lämnat Sverige efter det senaste beslutet från Utlänningsnämnden. Dock har en ny ansökan med nya argument skickats in via Lisas juridiska ombud.

- Den träff jag hade med Håkan Eriksson utmynnade i att jag ska skaffa fram vittnen, vilka finns, som kan berätta att jag var i Sverige med Lisa och hennes bror sommaren 1965. Det var då, inför avresan från USA, som konsulatet i Denver nekade att ge mina två barn svenskt medborgarskap. Där gjordes ett fel av den svenska konsuln, säger Solveig.

Hon berättar vidare att Agneta Johansson vid Skatteverket i Örebro upplyst henne om att från 1 januari 1951 infördes en lag i Sverige att en svensk mor bosatt i utlandet kunde söka dubbelt medborgarskap för sina barn. Den lagen hade uppenbarligen inte konsuln i Denver kännedom om.

- Från 1978 har lagen omskrivits så att barnen med automatik blir svenska medborgare i motsvarande situation, säger Solveig efter informationen från Skatteverket.

Nu ska Solveig kontakta de personer som kan intyga att hon sommaren 1965 befann sig i Sverige med sina två barn.

- Jag känner en försiktig optimism om att Lisa och barnen ska få stanna hos mig, även om jag upplever det som om både Migrationsverket och Utlänningsnämnden söker med lupp efter orsaker att få utvisa dem. Jag tycker ansträngningarna istället borde inriktas på att söka möjligheterna till att de ska få stanna, slutar Solveig Lindström.

STEN WIDELL

Mer läsning

Annons