Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

- Nu känner jag att jag gör något meningsfullt

Annons

Lovisa Johansson är anställd på Hedemora assistansservice, Hass, där hon jobbar som personlig assistent.

Ofta möter Lovisa människor som hon menar har en direkt felaktig bild av vad det innebär att vara personlig assistent.

- När jag och mina kollegor har våra Hass-jackor på oss kan man ibland höra någon säga "där går Hass-brudarna som bara sitter och fikar".

- Egentligen är det tur att vi sitter där, annars skulle våra brukare nästan aldrig komma ut och fika. Folk ser inte allt runt omkring.

Tidningen följde Lovisa under en vanlig arbetsdag när hon assisterar tolvåriga Mickaela.

Hon har nedsatt hörsel och syn, hon kan inte uttrycka sig i tal och är rullstolsburen.

- Hon kan inte prata, men hon är väldigt bestämd, hon gör sig förstådd, säger Lovisa Johansson.

Lovisa har assisterat Mickaela i ett år nu, vilket betyder att Lovisa blivit en viktig person i en hel familjs liv. Att personkemin fungerar mellan brukaren och assistenten är A och O i jobbet.

Att vara personlig assistent åt ett barn, som i Mickaelas fall, gör situationen speciell. Då måste också samarbetet mellan assistenten och barnets föräldrar fungera.

- Föräldrarna släpper in en främmande människa i sitt hus. De ska kunna känna sig avslappnade. Om en assistent slutar är det oftast för att samspelet med föräldrarna inte fungerar.

Samtidigt som hon pratar med tidningens utsände rör hon sig hemtamt i köket och kokar frukostgröt till Mickaela som glatt gör tecken med sina händer:

- Ja, vi ska åka till skolan snart, svarar Lovisa samtidigt som hon fyller en stor spruta med vätska.

Sprutan sticker Lovisa in i en sondpeg som Mickaela har på magen.

- Hon dricker lite dåligt så hon får vätska och medicin genom en knapp på magen.

Mickaelas mamma Marie Tollsten-Söderman sitter med vid köksbordet. Hon är synskadad som en följd av sin diabetes.

- Jag måste ju lita på assistenten, vi är så nöjda med Lovisa. Vi har haft andra assistenter tidigare som slutat av olika anledningar.

Som personlig assistent är Lovisa en del av navet i Mickaelas livshjul. Hon är länken mellan Mickaela och lärarna på skolan, föräldrarna och Hass. I samspelet med dessa parter är Lovisas huvuduppgift att få Mickaela att ta steg framåt i sin utveckling.

Det gäller för Lovisa att ha skinn på näsan när hon ska hävda Mickaelas behov i mötet med de olika parterna, och skinn på näsan har hon.

Hon måste också vara tuff mot Mickaela. Det är inte alltid som Mickaela tycker att det är kul att ta steg framåt i sin utveckling. I bland protesterar hon kraftigt.

- Då gäller det att stå på sig och inte hjälpa henne för mycket.

Vad tycker du är svårast med det här jobbet?

- En jättesvår fråga... men det är nog att hitta balansen eftersom det är så många viljor man ska leva upp till. Men för mig kommer alltid Mickaela först. Det går inte att vara alla till lags.

Vad tycker du är bäst med jobbet?

- Jag jobbade som tryckeribiträde innan och ledsnade jättefort på det, men jag stannade fem år på det jobbet. Nu känner jag att jag gör något meningsfullt för en annan människa, att deras dag blir en bra dag.

MATS NILSSON

Mer läsning

Annons