Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu jagar Molly igen

Annons

Det var under andra dagen av den första ordinarie älgjaktsveckan som Molly ställde en ko med kalv i närheten av byn Storänget i Björbo.

Hundägaren och föraren smög sig fram och fällde kalven, men hunden följde kon och ställde den ungefär en kilometer längre västerut.

När Molly återvände till Lars-Åke var hon i ett eländigt skick.

Hon hade stora sår på bakkroppen och hade förlorat mycket blod.

Ungefär samtidigt fick Tyrsbergets jaktlag besked om att en förare av ett godståg rapporterat att tåget hade kört ihjäl en älgko och en hund strax väster om byn Forsen.

-Tåget hade formligen mosat kon, men på något märkligt sätt hade tåget kört på Molly och slungat henne av spåret, berättar Joakim Elg, jaktledare i Tysbergslaget.

Lars-Åke och makan Aina körde Molly till Falu djursjukhus, där hon genomgick tre operationer och fick sys med långt över 100 stygn.

-Såren var djupa och de inre och yttre skadorna omfattande. Svansen var av på flera ställen och fick amputeras.

- Men lyckligtvis var tarmen, urinblåsan och urinröret oskadda, säger Lars-Åke, som när han körde mot Falun tvivlade starkt på att tiken skulle överleva.

När han och Aina lämnade djursjukhuset var de mycket nedstämda.

-Jag var övertygad om att Molly, om hon över huvud taget skulle överleva, aldrig skulle bli jakthund igen, minns jämthundens husse.

Men mindre än en vecka efter olyckan kunde sjukhuspersonalen ta loss dräneringsrören och skriva ut patienten.

Molly repade sig förvånansvärt snabbt och före nyår fick hon åter följa sin husse och kamraterna i Tyrsbergslaget på jakt.

Sedan dess har tiken gjort flera jaktturer.

-Ur lagets synvinkel är det roligt att hon är tillbaka. Molly är en jaktkamrat, även om hon har fyra ben. Hon har till och med ställt älg igen, berättar Joakim Elg.

-Med tanke på att hon varit stilla i två månader och fått antibiotika är jag storligen överraskad av hennes insatser, säger Lars-Åke.

Molly rör sig obehindrat och beter sig precis som före olyckan. Hon deltar i jaktlagssamlingarna och är pigg och glad.

-Hon verkar inte ha tagit någon skada av det inträffade. Det enda man noterar är att nu ser hon lite annorlunda -nästan märklig -ut utan svans, berättar jaktledaren.

Även hemma uppträder Molly precis som före olyckan -med ett undantag:

-Tidigare ville hon väldigt gärna vara ute i hundgården och den värmeförsedda hundkojan. Nu verkar hon trivas bättre inomhus -med familjen.

- När hon är ute sitter hon ofta på kojtaket och väntar på att vi ska hämta in henne, berättar Lars-Åke.

Men just det beteendet kan också vara ett sätt för Molly att påminna sin husse om att det är hög tid att åter gå ut på älgjakt.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons