Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu har milan åter fått fyr

Annons

Vedklabbar släpps ned genom en tändkanal i mitten. Kanalen täcks med granris och stybb medan röken pyr upp genom hålet i taket och sedan är det bara att vänta och vakta. I går tändes den traditionella milan i Kvarna av entusiastiska medlemmar i Dala-Floda hembygdsförening.

- Milan är lite farlig eftersom den kan rasa in och brinna upp. Vi vaktar den i skift i åttatimmars-pass, berättar Jones Erik Eriksson i Dala-Floda hembygdsförening.

Ett femtontal personer hade tagit sig till vackert belägna Kvarna för att bevittna det kulturhistoriska sätt på vilket man utvann träkol förr i tiden.

Själva antändningen har föregåtts av hårt arbete med att bygga milan med granris, stybb och en stomme av kolstockar. Den ved som så småningom blir träkol har hembygdsföreningens medlemmar huggit upp i förväg och Jones Erik berättade att man inte kan ta vilken ved som helst.

- Den ska vara av lövträd. Björk och asp är det man använder, säger han och berättade att det blir upp emot 1 000 grader varmt i milans mitt.

Han förklarar att det är under den första tiden som brandrisken är störst. I en vecka kommer man nu att vakta milan dygnet runt. Sedan tittar man bara till den då och då. Redan nästa vecka räknar man med att kunna ta fram den första träkolen.

- Vi ska sälja träkol på Kofestvickun i Dala-Floda nästa vecka. Folk använder den för att grilla med. Det är den bästa grillkol du kan få tag på, säger Jones Erik.

Traditionen att tända kolmilor uppe i Kvarna började redan för tio år sedan. Hembygdsföreningen i Dala-Floda byggde då upp en kolbotten och tände den första milan. I dag har man ett tätt samarbete med Sätergläntan och dess smideselever som tänder en egen mila på höstkanten varje år för att utvinna smideskol.

Alldeles intill kolmilan står den traditionsenligt uppbyggda kolkojan där de som håller vakt kan vila sig mellan passen. Den har bara några år på nacken eftersom den olyckligtvis brann ner 1997.

- Skorstenen blev väldigt varm efter att vi hade eldat i öppna spisen en hel dag och det tog eld i kojan. När vi kom hit en morgon var det bara glödande kol kvar så vi fick bygga upp en ny, säger Jones Erik.

FREDRIKA HILLERVIK

Mer läsning

Annons