Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu finns "folkets järnväg" bara mellan storstäderna

Annons

Bakgrunden är att det satsas hårt på de sträckor som har sin utgångspunkt från storstäder till andra storstäder. De stora resandeströmmarna tycks ge förtur på vagnar och service av god kvalitet.

En gång i tiden lanserades visionen om "hela folkets järnväg". Nu tycks det handla om "storstädernas järnväg". I spåren av detta kan vi se nedrustningen av vagnparken på exempelvis dalabanan och de faktiskt längre restider som etablerats mellan Stockholm och Dalarna.

Självfallet är detta inte en acceptabel utveckling. SJ tycks på något sätt präglas av en grundläggande oförmåga att sköta sina åtagande i förhållande till ett län som vårt. Händelseutvecklingen inom såväl Tåg i Bergslagen som det som skett på dalabanan skadar förtroendet för företaget.

Tåg i Bergslagen har under lång tid präglats av svåra problem med tidhållning, vagnmaterial och service. Många tåg har blivit inställda och ersatts med buss.

Nu när SJ kryper ur sitt ansvar för Tåg i Bergslagen och överlåter det till Tågkompaniet så är detta oerhört negativt för det statliga bolaget.

Men SJ har kvar ansvaret för trafiken på dalabanan. Där har man utlovat en satsning på nyinköpta tåg. Det har skett vid såväl ett möte mellan SJ och Region Dalarnas trafikgrupp samt på en trafikkonferens i Avesta. Resultatet av detta hittills är att X 2000-konceptet försvunnit från dalabanan.

Dalabanan är viktig för hela länets möjligheter till såväl privat- som affärsresande. Det är en kommunikationspulsåder. Därför får inte denna trafik behandlas som någon sorts andra klassens verksamhet i SJ:s olika planeringar.

Om inte SJ är berett att satsa på dalabanan och vårt läns resenärer så driver det fram diskussioner om andra alternativ. Självklart kommer då frågan upp på dagordningen om det inte är dags att överlåta trafiken på dalabanan till ett annat bolag. Vi står mycket nära den punkten i vårt län nu!

Dagens problem måste lösas! Men det måste även ske ett nationellt politiskt ställningstagande grundat på frågan: Ska vi ha en nationell möjlighet att styra utvecklingen inom järnvägen eller ej? Eller ska järnvägssektorn splittras upp där en lång rad mindre trafikföretag? Eller ska järnvägen i Sverige i framtiden trafikeras av exempelvis stora franska eller tyska företag? Ska SJ som statligt bolag ha någon annan uppgift än att gå med rejäl vinst?

Just nu utreder Dan Andersson, LO-ekonom, avregleringarnas effekter. Utan att föregripa hans utredning så är det inte svårt att tycka att det statliga ägandet främst borde motiveras av regionalpolitiska ambitioner. Det borde också kunna förenas med rimliga krav på lönsamhet.

En stark signal bör sändas till hans utredningsarbete om möjligheten för ägaren staten att delvis formulera om riktlinjerna för bland annat SJ:s verksamhet.

Fortsätter dagens utveckling är risken stor för att samhällets roll när det gäller persontrafik på järnvägen reduceras till att bli en passiv upphandlare av trafik på olönsamma sträckor. Sådant kommer självklart att sätta såväl län som kommuner i svåra situationer och ansvarstaganden. Det har vi sett inom exempelvis flygsektorn. Staten kan bekvämt skjuta ifrån sig ansvaret.

Nej, det krävs upprättande av en ny stabilitet inom svensk järnväg. Det kräver dels ett annat hänsynstagande från SJ till banor av dalabanans typ, dels ett annat och aktivare nationellt politiskt ansvar för SJ:s utveckling.

PETER HULTQVIST

Mer läsning

Annons