Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu drar säfsingarna åt skogen

Annons

Men spännande var det att stå där och frysa och titta på vrålande och rullande anslagstavlor.

Rally, lärde jag mig på den tiden man brukade gå fram till macken och köpa vichyvatten på söndagsmornarna, var någonting som mest handlade om folk som gick av i böjen och körde sönder saker på bilarna. Jag hörde aldrig bensinmacksbesökarna i keps och jacka, med påsydda STP-märken, tala om någon som vunnit.

Jag hörde bara talas om folk som gått av i böjen och kört sönder bultutkastaren, eller vad dom kallade de där skrymmande pryttlarna som ligger under plåten och lever rövare.

Det var alltså med en blandning av nyfikenhet och storögd förvirring jag krånglade mig in i redaktionsbilen - utan reklam på - och lät jourhavade knäppskalle (fotograf) frakta mig ut i vintern för sitta i kö. Och, i bästa fall, titta på bilar och bilister.

Nu vet jag hur dom känner sig, nollåttorna, som tillbringar de flesta av dygnets vakna timmar instängda i en bilkö.

Skillnaden är att de gör det för inkomsternas förvärvande. Vi satt där för att möjligen få se inkomsternas fördärvande. Det lär inte bara kosta skjortan att åka rally. Det kostar hela kostymen.

Hur som helst; här gällde det att smälta in i gyttret och ha de ostulna långfilsingarna ordentligt upphissade.

Där stod vi till slut i en snödriva och beglade och språkade med påbylsade värmlänningar med påkostad andedräkt.

(Varför heter det VÄRMland, förresten?)

Försökte komma med initierade kommentarer om bilar som slirade på brytarspetsarna och inte tände ordentligt på lamellerna. Pälsmössefolket rodnade. Inte bara av termosarnas innehåll.

Vi befann oss i finnskogarna, det behövde det inte råda tvivel om.

Ur varannan Helly Hansen lät det finskt, ur varannan värmländska. En och annan säfsing hov upp sin diskreta röst och hoppades att bilarna skulle skrämma vargen på flykt...

Vi stod i en snödriva i Ivan Hööks Sågen, ett ställe som för dagen kanske hade ett lämpligare namn i Motorsågen.

Vi stod på fyra starkölsburkars avstånd från NTO-lokalen.

Wrooooom, sa bilarna.

Åskådarna sa mest VAAAA?

Man blir lätt lomhörd när den här sortens sport utövas och man råkar befinna sig i närheten.

För den som är måttligt intresserad var tillställningen lika spännande som ett parti krypkasino.

Det blir lätt så när underhållningen består av illvrålande snömoln.

I dag är det tävlingsdags för Fredriksberg med omnejd.

- På lördag (i dag) blir Fredriksberg Ludvikas centralort, om ni inte visste det, säger Kerstin Magnil, som förestår Konsum i dessa stressens dagar.

Det är här alla de tusental besökarna handlar på sig korvbröd, öl, grillkorv och vatten. Utlänningarna törs inte dricka vårat kvarvatten, nämligen, berättar hon.

I Fredriksberg är det mycket internationellt de här dagarna och det är dagar som dessa som Sirkka Lundkvist i samma butik är en resurs som både drar ner förtjusta utrop och en och annan kram. Hon talar nämligen perfekt finska och många av dom som står ute i säfsskogarna och stampar sig varma använder det språket.

En annan utrikes glosa som kommer till flitig användning framåt kvällen är säkerligen engelska "empty".

- Allt brukar ta slut, säger Sirkka och Kerstin.

Det är omöjligt att veta hur mycket man ska beställa hem tillhyllorna, men man vet att det alltid blir för litet.

Ett annat internationellt uttryck som är klart användbart som extra krydda i säfsmålet är "söööörvis".

Här har man verkligen laddat för att alla besökarna ska trivas.

När vi passerade korvkiosken nere vid Folkets hus strax före 07.00 i går morse lyste det lockande där inifrån.

- Vi öppnade redan för en timme sen, och en och annan stannade till för en kopp kaffe och en baguette, berättar Saija Merio som övertog rörelsen i somras, men så gott som omgående fick tipset, av förre ägaren, att se till att hålla ordentligt tilltagna tider för öppethållande över just den här helgen.

Hon gjorde som hon blev tillsagt och lär vara glad för det när hon räknar dagskassan sent i kväll.

Visst har hon rätt, Kerstin Magnil när hon tvärsäkert noterar att Fredriksberg är Ludvikas centrum i dag.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons