Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nonchalerad av sjukvården

Annons

Birgit Plahn, 67 år, var en gladlynt lite rundnätt kvinna, som levde för sina djur och troget hjälpte änderna i Faluån att klara vintern. Hon var nybliven folkpensionär när problemen började och kämpade förtvivlat för att få läkarna att inse att hon var sjuk.

- Det gjorde hon i ett och ett halvt års tid men upplevde gång på gång att hon inte blev tagen på allvar. Med sina sista krafter lyckades hon dock slutligen övertala läkarna på Falu lasarett att remittera henne till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Men då var det redan för sent. Den elakartade cancern i bukspottkörteln hade spridit sig i magen och utvecklat metastaser i tarmarna.

- Sjukdomen hade gått för långt och inget stod att göra. Med det beskedet skickades Birgit hem och en månad senare var hon död, berättar maken Åke.

Då hade Birgit förlorat 28 kilo i vikt och knappast fått ner någon fast föda alls på slutet. Hon var bara skinn och ben och kräktes upp det mesta hon försökte få ner.

- Så här får man inte leka med människors liv, säger maken Åke som funnits vid Birgits sida och sett henne tyna bort.

Därför anmäler han läkarna på Falu lasarett, som han anser nonchalerat hustruns symtom och inte brytt sig om att utreda en misstänkt tumör redan hösten 2003.

- Om så skett och behandling satts in kunde jag kanske ha haft Birgit kvar i livet i dag, säger Åke.

- Och framför allt kanske Birgit sluppit en massa onödigt lidande under drygt ett års tid, fortsätter han.

Redan våren 2003 började Birgit få återkommande problem med magen. Hon sökte läkare på vårdcentralen Tisken och fick då veta att hennes övervikt var orsak till besvären.

Då problemen tilltog med ständig diarré vände hon sig åter till Tisken och fick träffa en annan läkare. Denne konstaterade att hon hade magkatarr och skrev ut ett medel för att stoppa diarrén.

När inget hjälpte remitterades Birgit på hösten till Falu lasarett, där hon under drygt ett års tid röntgats i omgångar utan att få någon klarhet i orsaken till problemen.

- Men jag vet att läkarna såg en misstänkt tumör redan hösten 2003, som man inte brydde sig om att ta reda på vad det var, framhåller Åke.

Då mådde Birgit fortfarande förhållandevis bra även om diarrén tog på krafterna och hon började minska i vikt.

- Flera gånger under hösten 2004 blev hon inlagd akut och fick allt svårare att få ner någon fast föda alls, fortsätter Åke sin berättelse.

I november 2004 hade Birgit gått ner från 74 till 46 kilo och alltså förlorat 28 kilo av sin vikt.

Ändå möttes hon inte av någon förståelse på lasarettet när hon förklarade att hon inte orkade längre. Istället fick hon till svar att hon väl inte behövde vara så orolig då hon i alla fall inte hade cancer.

Slutligen lyckades hon dock övertala läkarna att skicka henne till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Väl där kunde läkarna på inga villkor få ner undersökningskameran utan tvingades öppna Birgit akut. Då upptäcktes den elakartade cancern i bukspottkörteln, som hunnit sprida sig och utveckla metastaser i tarmarna.

Hon kom för sent, och läkarna kunde bara försöka flytta om tarmarna för att lindra smärtan och göra det möjligt för henne att få ner fast föda. Ingen kunde heller säga hur långt hon hade kvar. Hon sändes bara hem med sjukbil för att invänta döden.

Den kom en månad senare, då hon drabbades av fruktansvärda smärtor efter en liten måltid. En brusten tarm krävde operation, men hon var för svag och hann aldrig återfå tillräckligt med kraft.

Morgonen därpå slutade hon sitt liv på Falu lasarett.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons