Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej till bolag och kulturavrustning

Annons

Den mest vulgära och populistiska linjen i debatten företräds av herrarna Rolf Gunnarsson, Stig Stenberg, Bo Lindebert och Eric af Wetterstedt. Herrarna vill att landstinget enbart ska syssla med sjukvård, att de förtroendevaldas ansvar ska inskränkas och att administrationen kan läggas ned. Dessa debattörer vill jag först rekommendera att läsa vitboken om landstingets övriga verksamheter. Därefter kan de återkomma med konstruktiva och seriösa förslag till besparingar som gör att kostnaderna verkligen sjunker och inte vältras över på kommunerna.

Jag är beredd att i så fall diskutera förslagen eftersom vi även här måste hushålla och spara, vilket vi också hållit på med i flera år. Jag är lika lite som de i hälsans förutsättningar och vårdens villkor väl insatta läkarna Urban Waldenström, Bo Nordbäck och Hans Hallberg eller forskaren Göran Bryntse beredd att starta en utveckling som innebär att länet förlorar ett fullödigt samhällsliv och därmed blir ointressant som arbetsgivare och boplats och därutöver förlorar viktiga positiva hälsofaktorer.

Den politiska organisationen ska bygga på fungerande demokrati och att ansvar kan utkrävas. God administration behövs dels för att leda verksamheten, och det är där merparten av de administrativa kostnaderna finns, sköta anställningar och löneutbetalningar, upphandlingar och inköp, fakturahantering och bokföring. Ingen organisation klarar sig utan detta. Självfallet ska vi se till att det hela sköts så rationellt som möjligt.

Försöken att få det att framstå som att landstingets ekonomiska problem kan lösas genom lägre löner till dem som jobbar i administrationen och lägre förtroendemannarvoden är helt befängda. Såväl arvoden till förtroendevalda som löner till ledande tjänstemän är hos oss jämförelsevis låga.

Jag kan inte förstå annat än att Widar Andersson, den s-märkte kommunpolitikern i Falun, och de som instämmer i hans krav på privatisering och bolagisering av landstingets producerande verksamhet gör det för att de tror att bolagsformen i sig innehåller något som automatiskt medför bättre hushållning. Då får kraven på demokratisk styrning och insyn vika.

Bolag är i sin renodlade form till för privatekonomisk verksamhet med risktagande. Bolagsformen ska möjliggöra anskaffning av kapital från en privat kapitalmarknad och se till att investerarna inte behöver ansvara med sin privata ekonomi om bolaget kommer på obestånd. Jag har svårt för att se hur detta kan vara relevant i den offentliga verksamheten om man inte avser att rucka på så grundläggande värden som rättvis och lika möjlighet till vård oberoende av egna ekonomiska förutsättningar.

Om bolagen är helägda av samhället (landstinget), vilket Andersson väl avser, blir skillnaden inte särskilt stor mot att bedriva verksamheten i förvaltningsform. Jag tror inte, och det numera finns flera exempel på det, att bolagsformen i sig skulle ge bättre hushållning genom att de anställda får större utrymme för kreativitet och egna initiativ.

Under alla omständigheter måste ägaren, det vill säga de förtroendevalda på dalfolkets vägnar bedöma, och på övergripande nivå, bestämma innehåll och kvalitet i relation till de ekonomiska möjligheterna. Den uppgiften kan ingen annan ha i ett demokratiskt system. Det viktiga är att politiken stannar på den nivån. Det som då återstår är att på detaljplanet bestämma resurser och metoder. Det har personalen redan i dag mycket stor frihet att avgöra.

Jag kan hålla med de seriösa "bolagsförespråkarna" om en sak. Vi kan inte slå oss till ro då det gäller att hitta medel för att personalens kreativitet ska komma till sin rätt till gagn för en positiv utveckling även i framtiden. Det är möjligt i förvaltningsform med tydliga formuleringar av ansvar och befogenheter, klara samband mellan resultat och enheternas handlingsutrymme och lön.

Kort sagt, vi måste fortsätta att modernisera och förbättra styrning och ledning inom förvaltningsformen i första hand. De är också en del av min vision.

Glesbygdsforskaren Ronny Svensson lanserar tanken att splittra dagens landstingsansvar för hälso- och sjukvården på tre huvudmän, kommun, landsting och stat. Jag ser inte på vilket sätt det underlättar styrning, ekonomisk kontroll och nödvändig samordning mellan olika vårdnivåer. För mig är en ytterligare splittring till nackdel för patienten. Inom ramen för ett samlat ansvar för produktionsresurserna är jag, som jag tidigare framhållit, beredd att pröva olika driftsformer. Det gäller också de av Svensson föreslagna personalkooperativen.

ALF JOHANSSON

Mer läsning

Annons