Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När strömmenvar obetald...

Annons

Han gav oss Midsommarvaka, Hugo Alfvén. Han gav oss Midsommarvaka, denna sköna musikaliska målning, som kommer en att rysa av välbehag och känna en sällsam trygghet på samma gång. Han har, musikmästaren av nåde, orkestrerat sköna melodier från ett fordom, lagt till litet eget och format Det sköna. Det är lika ljuvt varje gång att lyssna till vemodet i den svenska folkvisan i ny musikalisk dräkt.

För ett par år sedan berättade jag om ett midsommarfirande i Tibble by i Leksand, där Alfvén bodde, berättade om spelmansuppvaktning mitt i natten, då solen inte visste om den skulle gå opp eller ner i Siljan.

Det var förresten på den tiden "mitt i natten" verkligen var "mitt i natten" och inte som nu med sommartid, som kommer oss att bli litet vilsna. Det var Knis Karl Aronsson, riksspelman, som inbjöd till denna musikaliska högtid, för högtid var det och förblev att bli ett minne med guldkant.

Hugo Alfvén är alltså ständigt aktuell vid midsom-martid. Ännu en minne att berätta och rädda från glömskan. Min källa är Krök Jerk, med andra ord: folkskollärare Erik Olsson vid Krökbackens skola i Leksand. Jerk och Hugo A var nära vänner genom åren. Jerk var den som tröstade och ställde till rätta, har jag förstått. Han var Handen, om Hugo A var Anden.

Jo, Hugo ringer en lördagskväll till Jerk och inviterar till middag. Det här var före allmänbilarnas tid, så Jerk tar sin cykel och trampar i väg. För att komma fram till ett hus som är helt upplyst av levande ljus.

- Vad firar ni här i dag, undrar gästen, när han ser ljusspelet.

Firar och firar! Värden deppade.

Bakgrunden är denna.

Hugo A hade varit på turné med OD i Europa. Bifallet hade varit enormt. Han hade applådåskorna kvar i öronen och han hade fått personligt beröm av denna världens store.

Han kommer hem till Leksand för att hitta en hoper post. Bland mycket annat fanns en elräkning från Häradsbygdens kraft ab med besked att om han inte betalade före visst datum skulle strömmen stängas av.

Det var just den dagen i dag och det var lördag. Han bönade och bad - vänta till måndag, då skulle han tala med banken.

Men det blev nix och nej och nådelöst - strömmen stängdes av.

Och nu satt han där och deppade. Inte för att han var utan ström, utan för att leksingarna inte trodde på honom - det här är alltså länge sen.

Då, när de sitter och grunnar, de där två, Hugo och Jerk, ringer telefonen. Jerk svarar: det kom statstelegram. Kung Haakon av Norge hade förlänat Hugo Alfvén Sankt Olavsorden eller nåt annat fint.

Skillnaden mellan jordisk lycka och jordisk förnedring är inte stor i bland - här kom kunglig nåd att blandas skumma skuggor från stearinljus med klen ekonomi i bakgrunden.

Det var väl en liten rar historia?

Precis så är det också med de små söta gossarna som sparkar fotboll. Här är skillnaderna också hårfina mellan svart och vitt.

I åttioåtta minuter - eller åttionio - sprang de häromkvällen litet planlöst med suck, suck och ve, ve och noll, noll som dekorationer.

Bara tummen ner och "afton-solen sjunker bakom bergen".

Så händer det att bollen går in när det är en minut kvar eller två.

Nationen jublar. Men att ta till ordet "hjälte" är väl i alla fall att förlyfta sig. Reljält.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons