Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När jägarkåren står för dagordningen

Annons

Efter att har varit aktiv jägare i minst 30 år, jakthundsägare, medlem i Svenska Jägarförbundet (SJF), aktiv i en rasklubb för jakthundar (kassör) i många år, har jag börjat tvivla på framtiden för den svenska jakten.

När man läser om och hör på dagens jägare, verkar det som man fullständigt tappat intresset för djur och natur i levande form. Det enda som räknas är att fylla frysboxen varje år. Man låter sig ledas av rättshaverister som N Björklund, M Sandström med flera som lyckas sprida sitt rovdjurshat i varenda tidning i Mellansverige.

Dessa personer kan nu sätta sig lugnt tillbaka och konstatera att man har lyckats i sitt vedervärdiga värv. För nu har det stora SJF tagit över ruljangsen.

För rädslan att tappa medlemmar har SJF tagit täten i rovdjurshatet som riskerar att fullständigt förmörka bilden av den svenska jakten.

I stället för att informera sina medlemmar om hur man bör anpassa sin jaktutövning i rovdjurstäta områden, kallar man till möten där man i princip använder samma språk som ovannämnda personer.

När det gäller demonstrationen i Mora på trettondagen, kan man ju börja undra vad som håller på att hända på landsbygden i Sverige i dag. Man har ju all anledning att demonstrera mot nedmonteringen av den svenska välfärden och andra orättvisor i detta hårdnande samhälle, men när man kallar folk under fanorna så gäller det ett utrotningshotat djur. Inte för dess överlevnad, utan för att ifrågasätta dess existens.

Stackars människor? Men så går det när man låter jägarkåren stå för dagordningen.

JAN DAHLIN

Mer läsning

Annons