Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När brottsoffret är ett barn

Annons


Måndag 29 maj
Lämnar solstrålen, sju år, på lekis på vägen till jobbet. Blev sen läggning efter långledigheten så hon får sova lite extra länge. Cykeln får vi lämna hemma, det regnar ju varje dag.

Stämplar in passerkortet 08.30, tur att det fanns parkeringsplats ledig trots den sena timmen. P-skiva är ingen höjdare, omöjligt att passa under dagen.

Vet att denna vecka blir hektisk. Måste prioritera flera ärenden samtidigt så att det inte drar ut på tiden för mycket. Efter skolavslutningen är det mycket svårare att få till barnförhören utan föräldrarnas vetskap. Det är också svårare att få tag på skolpersonalen som ju är ledig.

Med vetskapen om hur jobbigt det är att jobba med dessa ärenden under stress, kastar jag mig över dagens första ärende. Det är en pojke som sagt att mamman slår honom. Pappan har också vädjat om hjälp hos skolpersonalen.

Ringer åklagaren, Olle Sohlberg i detta fall, och informerar honom att jag gjort en omprioritering från förra veckan. Vi hade bestämt att höra ett annat barn. Faxar förhören med skolpersonalen och soc till honom. Han ska på ting och läser igenom förhören efter lunch.

På fikarasten ringer jag mor som varit i Provence, önskar trevlig mors dag, en dag för sent. Pratar om resan som varit lyckad.

Innan lunch hinner jag skriva ut förhör som jag hållit i förra veckan, i ett ärende som börjar bli alldeles för gammalt. Det är också svårt att få fram bra vittnesuppgifter. Personerna som är aktuella i den utredningen behöver stöd och hjälp, men ligger inte riktigt inom ramen för direkta åtgärder från soc och det känns inte heller som det är något polisärende.

Svårt fall. Tyvärr inte det enda som ser ut så.

Klockan 13.00 kommer Borlänge Tidning och gör en intervju som ska komma med på nyhetsplats nästa lördag. Jag har ringt till soc och bett dem närvara och det gör de, mangrant, två från barn och två från ungdom - riktigt bra.

Intervjun pågår i två timmar, har telefonen påslagen eftersom Sohlberg ska ringa, vilket han gör. Han går in med begäran hos tingsrätten om att en särskild företrädare ska utses till den aktuella pojken.

Efter intervjun kontaktar jag skolpersonalen och soc och informerar om att förhöret ska hållas i morgon 09.30. Handläggaren på soc får jag inte tag på, men informerar genom en kollega.

15.45 är det dags att hämta på lekis. Hyfsat tidig hemgång. En kompis följer med dottern hem. De leker och leker, jag och mannen städar och fixar. Huset är ute på försäljning och mäklaren visar om två dagar.

Tisdag 30 maj
På plats klockan 08.00. Får inte tag på soc. Bokar en egen bil och planerar att själv hämta pojken. Fröken följer med. Hon är orolig för allting runt omkring och frågar och förvissar sig om att allt går rätt till. Det är bra att hon kontrollerar, men det skulle vara smidigare och bättre för dem om de kände till arbetsgången.

Vi pratade om att polis och soc skulle komma och informera på skolan igen. Ett stort behov finns och kanske särskilt på denna skola.

I elfte timmen ringer handläggaren från soc. Det hade blivit en miss i informationen. Jag hämtar upp henne på kontoret och tillsammans åker vi till skolan och ringer ut fröken och pojken, som då inte vet mer än att han ska till polisen för att prata om hur han har det.

Han ser lite konfunderad ut, men är glad och verkar tycka att det är roligt att åka civil polisbil. Jag visar honom färddatorn.

I receptionen på polisstationen väntar advokaten, pojkens särskilda företrädare. Jag, pojken och fröken tar hissen. Han får trycka på alla knappar i hissen. Fröken väntar sedan i väntrummet, det specialinredda som chefen som varit målare i ett föregående liv, målat. En annan chef har sytt gardiner och kuddar. Det är jättefint. Vi har själva tagit dit leksaker, böcker och spel.

Pojken börjar genast att lägga ett pussel. Det är nog ovant och lite lyxigt att få vara helt själv med fröken. Han berättar sedan att de är 25 barn i klassen.

Är inställd på att han ska berätta för mig vad som händer hemma, att han blir slagen. Han har ju sagt det till fröknarna och pappan har ju också signalerat. Inledningsvis pratar vi om skola och allmänt hur det är hemma.

Han säger att han har det bra, roligt, både i skolan och hemma.

På mer direkta frågor om det verkligen inte är något som inte är bra, svarar han att det inte är bra att åka skridskor. Han säger sedan också att det är en pojke på skolan som har slagit honom några gånger.

Försöker i 30 minuter att få honom att våga berätta, förklarar att man inte får slå barn och att det är viktigt att han berättar för mig. Han vidhåller att ingen vuxen gjort honom illa.

Jag säger också att jag vet att han sagt så till fröken. Han vill ändå inte berätta, utan slingrar sig hela tiden. I medhörningsrummet sitter Karin, handläggaren och advokaten. Vi inser samtliga att det inte kommer att gå och jag ger till slut upp.

Avslutar med att prata om något neutralt.

Skjutsar sedan tillbaka till skola och soc. På vägen får han se blåljuset man slänger upp på taket. Det hänger i en sladd inne i bilen och blir ganska effektfullt då man sätter på det.

Ringer sedan åklagaren som beslutar att förhör ändå ska hållas med modern och fadern. Ringer till dem och informerade om vad som hänt och bokar tid med dem på torsdag.

Reaktionen är inte så stark hos dem.

De verkar inte så förvånade.

Svårt att få någon uppfattning på telefon.

Innan lunch ringer en kollega från en annan del av länet. Hon har fått ett nytt ärende. Det är en flicka som blivit utsatt för övergrepp för sex år sedan.

Den misstänkte gärningsmannen blev nyligen dömd i tingsrätten till tre års fängelse för sexuella övergrepp på en annan flicka. Han har överklagat domen till hovrätten.

Kollegan vill veta alla detaljer i utredningen och jag tar ut ett arkivexemplar och skickar till henne.

Det blir en sen lunch och mycket telefonpratande på eftermiddagen.

Planerar morgondagen med åklagare Ulf Edsfors, en av dem med specialkompetens.

Förhör med en fyraårig flicka är planerat i morgon och det krävs en hel del förarbete, så vi bestämmer att Edsfors kommer hit innan. Han ska medverka vid förhöret, vilket även flickans advokat och den misstänktes advokat ska göra.

Går hem riktigt tidigt, 14.30, hämtar dottern och en annan kompis.

De leker och vi vuxna home-stylar till sen timme.

Hinner ändå inte putsa fönstren.

Onsdag 31 maj
Fortsätter styla någon kvart på morgonen.

Har en timme på mig att gå igenom förhören, som jag borde läsa innan åklagaren kommer. Hinner inte riktigt med det.

10.15 kommer Edsfors och en kollega från norra Dalarna. Det är kollegans ärende jag hjälper till i. Jag har hållit barnförhören.

Det handlar om en fyraårig flicka som sagt att hon lekt med styvpappans snopp. I dag ska jag hålla det tredje förhöret med henne, eftersom nya uppgifter kommit fram. Hon har bland annat berättat för flera personer om hur övergreppet gått till och även ritat en teckning.

Det tar två timmar att gå igenom upplägget och frågorna som Edsfors förberett. Vi vänder och vrider på de olika tänkbara svarsalternativen och på hur man ska ställa frågorna så att svaren ska ha ett bra bevisvärde.

Det är inte lätt med en fyraåring.

Det är många omständigheter som spelar in. Vill hon berätta? Hur påverkad är hon av omgivningen? Förstår hon? Orkar hon? Leker hon då hon berättar?

Vi äter en braklunch på Thai-restaurangen, pratar om tillsättningen av chefen för familjevåld. Kaffet på maten ska intas på stationen är det tänkt och så blir det, men inte som vi tänkt.

Fyraåringen med flera står redan utanför.

Vi åker hiss och fikar tillsammans.

Under förhöret sitter åklagaren, två advokater, två socialsekreterare och kollegan i det lilla trånga medhörningsrummet. Förhöret börjar bra, men flickan är redan från början trött på mig och mina frågor. Hon vill leka och prata om annat.

Jag har fullt sjå i 30 minuter sedan vill hon till mamman. Under förhöret ligger hon mest på bordet och gör diverse akrobatiska övningar. Hon upprepar samma berättelse som hon tidigare berättat, men med en fyraåring är det svårt med detaljer.

Vi får nöja oss.

Åklagaren har tillräckligt för att väcka åtal.

Tänkte skynda hem, vart tog tiden vägen?

Dottern följer med en kompis och jag och mannen fixar det sista hemma. Mäklaren kommer och vi hämtar sedan morbror på gruppboendet. Åker och bowlar.

Torsdag 1 juni
Klockan 09.00 kommer föräldrarna till pojken jag hörde i tisdags.

Soc är med vid förhören.

Pappan berättar hur det hade gått till hemma under en lång tid, att han till och med torkat blod vid något tillfälle.

Det slutar med en anhållen mamma.

Mamman avvisiteras och låses in i ett arrestrum med plastmadrass och galler för fönstren. Dagåklagaren tar det beslutet eftersom jag inte kan nå Sohlberg.

Pojken och brodern, som är fem år, hämtas på skolan. Nya förhör hålls efter kontakt med barnens särskilda företrädare. Båda pojkarna tillstår att mamman slagit dem, men inte med någon som helst spontanitet.

Ledande frågor går inte att undvika.

Pappan har gått iväg och på telefon får han reda på att mamman är anhållen. Han får hämta pojkarna på dagis/lekis och avvakta morgondagen.

Detta var inte vad han hade tänkt när han berättade om att mamman slagit barnen. Han ville att de skulle få hjälp med samtal.

Efter ett kortare förhör med mamman, då jag också informerar henne om att hon ska bli kvar över natten, börjar jag avsluta dagen.

Har redan hämtat dottern under en fikarast, eftersom vi har en husvisning att passa.

Hon säger "kan vi inte flytta in på en gång" och leker vid husets egna strand.

Härliga unge och härligt hus.

När vi kommer hem, sent omsider gör regnet ett uppehåll till förmån för solen. Vi har svårt att lämna trädgården och kaninerna.

Lagar årets första rabarberkräm på några spinkiga rabarberstammar.

Fredag 2 juni
Lämnar dottern som blir borta hos pappan i fyra dagar. Hon är glad som alltid och längtar efter pappa, som köpt en studsmatta. Med skyddsnät som tur är.

Skriver ut förhören samtidigt som Ann-Christin skriver dialogförhören. Civilanställda som skriver är ett måste!

Förbereder ett häktnings-PM. Dagåklagaren, som tar beslut eftersom Sohlberg är ledig, är inne på att begära mamman häktad. Det blir då en häktningsförhandling i helgen.

Pappan ringer och jag bokar in ett förhör med honom 11.30. Jag har en del kompletterande frågor till honom efter förhöret med mamman.

Pappan står fast vid vad han sagt tidigare, men tycker att mamman ska komma hem, att det inte finns någon risk för att hon kommer att fortsätta slå barnen.

Det tycker inte åklagaren, som vill ha ett häktnings-PM.

Klockan 14.00 kommer Borlänge Tidning. Anneli och jag tar emot och berättar om vårt arbete. Under tiden har jag kontakt med soc, som informerar mig om att de inte kommer att göra några insatser i familjen.

De anser att pappan kan skydda barnen, även om mamman släpps efter häktningsförhandlingen.

Man ringer också från en skola i Falun och är lite oroliga över hur det ska bli på onsdag. Vi har planerat att förhöra en flicka som går i första klass, utan att informera föräldrarna.

Kuratorn säger att flickan är för liten för att tas med till polisstationen för förhör.

Jag informerar henne kort om hur vi arbetar. Jag får sedan säga till rektorn, som också ringer, att vi måste ställa in planeringen nästa vecka.

Klockan 17.00 har jag skrivit ut PM:et och lagt det på stationsbefälets bord.

Jag har också hunnit med att informera den inlåsta mamman om att hon kommer att bli kvar minst en natt till. Hon blir förtvivlad, igen, hon gråter och säger att hon längtar efter sina barn.

Under kvällen träffas Karin, Lotta, Anneli och jag hemma hos mig. Inga från soc kommer sent omsider.

Vi grillar, äter, dricker lite vin och pratar och pratar. En hel del jobbprat blir det förstås. Jag känner mig helt urblåst efter den hektiska veckan.

Vinet får inte riktigt den effekt jag önskar, blir trött, byter till vatten.

Helgen 3-4 juni
Full fart! Anneli har sovit över, går i skogen med valpen.

Packar sedan väskan med fiskeutrustningen. Åker med mannen till stugan vid Vänern.

Den stora fisken nappar dock inte förrän tre dagar senare.

I ett litet sjösystem i skogarna utanför Ludvika, vräker sig ett femkilosmonster över mannens drag. I magen på gäddan hittar vi en andunge.

Mer läsning

Annons