Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Någon tände eld på Susannes bil

Annons

Hon hade en barnstol i sin vita Mazda från 1986.

-Men de som tände på tänkte inte ens på att det drabbade en barnfamilj. De satte fjutt ändå, säger hon upprört.

Händelserna har lett till att familjen inte längre känner sig trygg i sitt hem.

Och till en del ekonomiska problem.

- Jag hade bara trafikförsäkring på bilen så jag får inte ut något för den. Dessutom måste jag frakta bort den och det kostar pengar.

Utan bil får Susanne som har fyra barn i åldrarna 8 - 13 stora problem. Barnen är aktiva och ska skjutsas till olika platser på olika tider.

-Jag får väl börja spara nu så kanske jag kan köpa en ny bil till sommaren. Tills dess får jag gå eller åka buss.

Men transportdilemmat är inte Susannes största problem.

-Ungarna är livrädda. De ville flytta redan i går. De tror att någon ska slänga in något genom brevinkastet så att det börjar brinna. Det är därför jag vill gå ut med det här. Jag vill att Ludvika hem ska ha någon bevakning på dem som bor här. Eller att de ger oss ett bättre boende där vi får ha våra grejer i fred.

Susanne säger att under de sex år hon har bott på Ludvika gård har familjen fått två cyklar stulna, haft inbrott i förrådet, fått en barnvagn förstörd och blivit av med tvätt i tvättstugan.

-Det är stimmigt här överhuvudtaget, förklarar hon.

Hon har trivts bra i området.

- När jag flyttade hit 1999 var det lugnt, då fanns det mycket barn här. Men på senaste tiden har det blivit sämre.

Bränderna har förändrat mycket.

- Barnen vill inte ens vara ute längre.

Vid branden i trapphuset knackade en brandman på dörren och berättade vad som pågick. Därefter vakade Susanne över sina fyra barn hela natten.

I lördags morse knackade det på lägenhetsdörren igen.

Den gången var det vaktmästaren.

-Han frågade om jag hade varit ut och sett min bil.

När Susanne kom ut var Mazdan totalt utbränd.

Barnstolen hade gått upp i rök.

- Polisen undrade om det är någon som är ute efter mig. Men jag har ingen fiende vad jag vet.

Sådana frågor sätter fart på funderingar.

Susannes grubbel stillades efter branden i Lillkyrkan i söndags morse.

- Nu vet jag ju i alla fall att det inte är mig de är ute efter.

Men oron för bränder har ökat.

Sonen Mattias uttrycker det så här:

-Först var det de två bränderna, och så våran bil. Sen brände de ner Lillkyrkan. Vad ska de bränna ned nästa gång?

- Ja, det kan man undra.

Fallet med Susannes utbrända bil handläggs av samma poliser som utreder kyrkbranden och de andra bränderna på Ludvika gård eftersom polisen misstänker ett samband.

LOTTA OLIN

Mer läsning

Annons