Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mytbildning om svensk sjukvård

Annons

Inga andra sakuppgifter än de som är hämtade från boken finns i hans inlägg och inga egna funderingar eller synpunkter. Det leder då till slutsatser som "vad gör man inom landstinget mellan klockan 8-17? Vård tycks det inte handla om." (5/1).

Han är också oförstående till att efterfrågan på vård ökar av nya bättre behandlingsmetoder (ofta dyrare). Vårdens specifika dilemma, är nämligen att en livräddande behandling i sig kan generera stora framtida kostnader inom systemet.

Att skrota det gamla som börjar krångla och investera i en ny maskin som man kan göra i näringslivet, är inte möjligt annat än i extremt privatfinansierad vård där den som inte kan betala lämnas åt sitt öde.

I sitt senaste inlägg visar Ström att han slåss mot fantasifoster. Jag har aldrig hävdat att vårdbehovet är omättligt.

Enligt OECD har Sverige alltså halkat från en första plats bland medlemsländerna när det gäller procent av BNP satsat på sjukvård till en 17:e plats år 2000.

Det går att räkna på andra sätt som till exempel WHO (Världshälsoorganisationen) gör och att säga vad som är hela sanningen är inte lätt. Ström väljer att tro på WHO eftersom det passar hans synsätt, utan att berätta varför han tror att det är riktigt.

När jag pratar med kollegor från andra västeuropeiska länder är det uppenbart att vi hamnat på efterkälken men om det motsvarar exakt plats 15, 16, 17 eller 18 är självklart svårt att avgöra.

Sjukhusläkarna använder bara 18 procent av sin tid till direkt patientid enligt Ström. Det låter ju alldeles fantastiskt och borde föranleda lite research. Finns det andra undersökningar som styrker detta? Vad säger folk som arbetar på sjukhus? Tycker de att det låter rimligt?

Det finns faktiskt andra undersökningar. År 1999/2000 gjorde Landstingsförbundet och Läkarförbundet en kartläggning och den visade att 63-73 procent av tiden var patienttid.

Hösten 2003 gjordes också en kartläggning på Falu lasarett och patienttiden blev där mellan 66-78 procent beroende på specialitet. Här kan det tydligen på allvar pratas om mytbildning.

Ström fäktar mot dem som hävdar att vårdbehovet är omättligt vilka de nu kan vara. Han rör förmodligen ihop detta med att sjuka människor är rationella. Om alternativet till en värkande led är steloperation tvekar många lidande att opereras med det handikapp resultatet skulle bli och efterfrågan blir låg.

När ny teknik gör det möjligt att få en fungerande värkfri led tycker inte jag det är konstigt att efterfrågan på operationer drastiskt ökar.

Ström tar också upp en vårdcentral, Söråker där allt är bra. Köerna är borta och alla, både patienter och personal, är nöjda. Det som saknas är bara en oberoende utvärdering av detta förhållande, och hittills har jag bara sett chefens ord på att så är fallet.

Kan andra bekräfta detta idealtillstånd har vi andra sjävfallet mycket att lära av Söråker. Till dess kanske Ström kan studera Grangärde för att se hur det fungerar här. Fullt så paradisiskt som Söråker är det inte.

Enstaka patienter är missnöjda och väntetider på några dagar till två veckor kan uppstå framför allt under semestertider, men enkäter visar att vi alltid ligger bland de bättre vårdcentralerna i länet.

Ström ser avslutningsvis inte höjda skatter som någon lösning för att återställa svensk sjukvård till en ledande position. Han får gärna kalla det sjukförsäkringspremier som i USA, där folk betalar mycket mer (och de som ingår i systemet får mer), om han vill men svenskarna borde utan tvekan vara värda samma vård som andra västerlänningar

Nils Lundström är distriktsläkare vid vårdcentralen i Grangärde i Ludvika kommun.

NILS LUNDSTRÖM

Mer läsning

Annons